- Project Runeberg -  Nya ordhandboken /
322

(1992) [MARC] Author: Björn Collinder - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - S - skålla ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skå-skö

skålla s. (metall)beslag

skålpund -et (föråldrat:) omkring 425 gram

skålspegel reflektor

♦skår -et 1. skåra. 2. S slag; sträng (av säd 1. hö

vid bärgningen)
skåre, pl. skårar (öppen) skjutkoja
*skåta = mynda

skäck, pl. -ar brokig (storfläckig) häst

1. skädda (flundrearter:) 1. berg-^ Pleuronectes
microcephalus. 2. sand– Pl. limanda. 3.
skrubb– Pl. flesus

2. skädda s. 1. aktre delen av kölen under
propelleröppningen; en till kölen under
propellern nitad plåt. 2. ror~ en halvmånformig
trä-1. metallskiva, som man fäster på rodret
till en roddbåt; i hörnen är den försedd med
hål, i vilka två styrrep är instuckna. 3. logg^:
skäddloggen 1. handloggen består av en
kvartcirkelformad sektor av ek med blykant i
periferin för att den skall ställa sig på kant
med det hörn uppåt, som utgör sektorcirkelns
medelpunkt, då den kommer i vattnet; till
detta övre hörn är logglinan fäst (Stenfelt;
samma ord som 1. skädda)

skafta v. skafta; sätta skaft på (ngt)
skägga v. (om tågvirke 1. tackling:) rispa upp sig
så att det fastnar i taljan. Det ~r sig (sägs i
överförd mening när det uppstår ngt
oförutsett hinder)
skäkt (av hebr. härkomst) judisk slakt

1. skäkta s. redskap för finrensning av lin och
hampa. ~n består av skäktkniven, som liknar
ett träsvärd, och ett fast underlag, skäktstolen.
Ex. under bråka

2. skäkta 1. (stor) pil. 2. trubbig pil

3. skäkta = väggskäkta vägglus

4. skäkta norsk eka

5. skäkta droska (nattetid; se 7). Nattetid sade
han alltid "skäkta" i stället för droska

6. skäkta v. rensa lin 1. hampa med (1) skäkta

7. skäkta v. = nattskäkta

8. skäkta v. utföra skäkt; slakta judiskt
skäktkniv se 1. skäkta. Skärvor av min ~

(Kalevala)

1. »skäl säl

2. skäl -et 1. vägskäl. 2. S rågång; ägogräns. 3.
väv~ vinkel mellan varpens (ränningens)
snett uppåtriktade del (översprånget) och
dess snett nedåtriktade del (undersprånget)
där skytteln far

3. skäl-et 1. anledning; handlingsgrund. 2.

bevisgrund; argument. 3. (föråldrat:) förnuft.
4. göra ~ för sig göra sig förtjänt av
skälig a. lämplig; lagom

’"skäll a. 1. fadd; vattnig. En mer än vanligt ~

välling (Sophie v. Knorring). 2. gällen
*skälvosot frossa. Det for en storm igenom tidens
strängar, och än de darra som i ~
(Karl-feldt)

skämsna fattiga pauvres honteux

^skämtan (saknar bf och pl.) underhållning;

tidsfördriv
*skänger , pl. skänglar skälm

1. skär-et (kal) holme (i saltsjön); klippa som
sticker upp ur vattnet

2. skär -et 1. skärtag (med lien då man mejar). 2.
konståkning på ena skridskon (ytter^,
inner^). 3. skåra; snitt. 4. urtag 1. inskärning i
ett nyckelax. 5. egg; skärande kant

3. skär a. blekröd; rosa(färgad)

4. skär a. 1. ren; skir. 2. klar; ljus. 3.
genomskinlig. 4. äkta; oblandad. 5. oskuldsfull;
jungfrulig. I uttrycket ren och - är ~ ofta endast ett
förstärkningsord

"’skära v. rena. Vilan i mullen, eller ett stoft

(Karlfeldt)
skärbo skärkari
skärkarl (manlig) skärgårdsbo
skärmytsel, pl. skärmytslar = skärmytsling
skärmytsling småstrid
skärskåda granska; undersöka; syna

1. skärv stenskärvor; stensplitter

2, ""skärv, pl. -ar litet mynt

skävor pl. de hårda delarna (veden) i orensad
linhalm

*skökvorden a. som har blivit sköka. Hustrurs
besudlade ära och skulden för skökvordna
mör (Fröding)
sköl, pl. -ar sprickfyllnad (i malmberg)
skolgång skölspricka (se sköl) . . . tårebäckarna
sin ~ grävt från ögat ner till munnens smilband
(Strindberg)
skölp, pl. -ar stämjärn med rundad egg
skölpa urholka med skölp
skön-et 1. omdöme; urskillning. 2.
gottfinnan-de

sköndager förskönande belysning. Forntiden
tedde sig i en fantasivävd ~ (Ossian-Nilsson)
skönhetsskrin D beautybox
sköi^eUg skönjbar

sköns adv. (naut.) i sned riktning; på snedden
sköiiisa v. snedda av

skönsam a. omdömesgill; förståndig. Gick före

322

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyaord/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free