Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som helst (att det uppstått ur -erent, kan på goda grunder
betviflas *), säkert är i alla händelser, att inga slutsatser i berörda
hänseende kunna dragas af mätningar som student facere. Efter
C. F. W. Mullers undersökning uti hans ofvannämda arbete står
det nämligen fast, att Ritschls andra hypotes är lika ohållbar
som den första. Exemplen på pyrrichiska mätningar som de
nyssnämnda äro mycket talrika, men icke i ett enda fall har
förkortningen af slutstafvelsen inträdt efter föregående lång
vokal. Det heter t. ex. månum /ert, men aldrig aurxim dat, det
heter pater fert, men ej mäter fert, det heter student, men ej
rldènt. Nu är det ju otänkbart, att konsonantbortfallet skulle
kunnat betingas af den föregående vokalens kvantitet. På
inskrifterna finner man ju ock lika väl oino(m) som uiro(m) o. s. v.
Allmänt är man ense om, att slutande s framför följande konso*
nant i lat. undergått en reduktion. Denna reduktion inträder
också lika väl efter lång som efter kort vokal, jfr t. ex. vers- och
caesurslut som esti(s) uos, tempu(s) fert o. s. v.2 För öfrigt
skulle man mot Ritschls teori kunna anmärka, att om t. ex. d
uti apud, r i pater kunde falla bort, man borde vänta att finna
exempel på elision af den föregående vokalen framför följande
vokal t. ex. ap(u) amantem, pai(e) alius o. s. v. Dylika
elisio-ner äro likväl oerhörda. Deremot förekommer sannolikt, såsom
Leo påpekat3, elision vid slut-j med föregående vokal. Jfr t. ex.
Bacch. 90
Ille quidem hánc abdiicet: tu null(us) ádfuerfs, si nön lubét
1 Sannolikare är, att -êre innehåller en ändelse motsvarande fi. -ra (áduh-ra
o. s. v.) och att -erunt beror på tillfogande af pluralisändelsen -unt = -ont. Jfr
isynnerhet Bartholomae Studien z. indog. Sprachgesch. II, 197 ff.
2 Då för ordens slutljud i satssammanhanget i allmänhet samma regler
gälla som för inljudet, egde väl denna reduktion af s från början blott rum
framför sådana konsonanter,, framför hvilka s äfven i inljud reducerades (t. ex. /, m,
n o. s. v.). Der sådan reduktion i andra fall inträdt, måste den anses bero på
analogibildning.
3 Ind. lect. in acad. Rostoch. 1887 p. 7. Jfr Bergk Opusc. phil. I, 627,
Seyffert Jahresber. 1886, p. 82, 1890, p. 9, Skutsch Forschungen zur lat. Gramm.
und Metr. I, passim, Sonnenschein comm. till Rud. p. 152 f. Se för öfrigt Cic.
Or. 45, 153: f sitte uocalibus saepe breuitatis c au sa contt ahebant, ut ita dicerent,
mttiti’ niodis, uas’ argenteis, palm* et crinibus, tedi* fractis/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
