Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagen ej blott för iambiska ord, utan under samma vilkor (jfr
nedan) också 2. i det fall att två (ursprungliga eller genom
elision uppkomna) monosyllaba tillsammans bilda en iamb, t. ex. quod
est, id est, et hunc, ego kànc, tace åtqu(e) etc. 3.
Begynnelsestafvelsen i ett två- eller flerstafvigt ord förkortas, om den föregås af
ett monosyllabum t. ex. ut öccepi, quid öbsecro, neque Indignior
o. s. v.l 4. En begynnande iamb i ett flerstafvigt ord öfvergår
till pyrrichius: magistratus, iuèntutis, uoluptatis, uoluntate o. s. v.2
Slutligen har Klotz, byggande vidare på den af Muller lagda
grunden, visat, att parallelt med förkortningen af iambiska ord
eller förbindelser till pyrrichiska går en förkortning af kretici till
daktyler, och detta ej blott uti anapästiska versmått, utan äfven
i iambiska och trochaiska, för så vidt nämligen som daktyliska
1 Denna förkortning träffar oftast prefixstafvelser såsom i de anförda
exemplen, och Klotz Metr. p. 75 f. synes principielt vilja inskränka den till detta
fall. Exempel som ego tnfumatist séd öptunte skulle bero på ’analogibildning’.
D. v. s. äfven här skulle in- op- af språkmedvetandet uppfattats som prefix.
Detta låter tänka sig, men mot inskränkningen tala fall som quod höstica Capt.
246, sed Üxor Rud. 895 och annorst., fall hvilka svårligen genom emendation
kunna undanrödjas. Ej heller har Klotz anfört något fullgiltigt skäl, hvarför
denna förkortning ej skulle kunna träffa äfven rotstafvelsen
2 Rörande gränserna för denna förkortning äro meningarne temligen
delade. Åtskilliga forskare vilja ej erkänna den i fråga om naturlängd, de anse
t. ex. ett uerèbátnini (jfr Terent. Phorm. 90a) såsom omöjligt (se t. ex. Spengel
inledn. till Andr. p. XXXI, Dziatzko inledn. till Phorm. 36, Leo Deutsche
Litte-raturzeit. 189a. Sp. 143a, Lindsay Class. Review 189a, Sp. 404). Men då
iambförkortningslagen annars träffar naturlånga stafvelser likaväl som positionslånga,
förstår man ej, hvarför naturlängden t. ex. uti uerebamini skulle hafva blifvit
förskonad från förkortning, då öfriga betingelser för sådan förkortning funnos för
handen. Med rätta sammanställer Klotz Metr. p. 89 uerè-bamini med calfrfieri
(calê- är morfologiskt samma form som uerê-J. Jfr för öfrigt anucitia, pudicitia
o. s. v. — Klotz menar (Metr. 87 ff.), att den andra stafvelsen i flerstafviga ord
endast i det fall kunde förkortas, att den ej uppbar språkaccenten. Möjligt vore
således t. ex. magistratus, men ej magister, uoluptatem, men ej uoluptas
(såvida ej ett enklitiskt ord följde, då accenten kom att hvila på Ultima, t. ex.
uoluptas med) o. s. v. Men äfven häremot synas sådana former tala som biblsti
Stich. 731, dedisse Amph. 761, prö/Scto Mil. 390 (det genom elision tvåstafvigt
vordna proflcto t. ex. Mil. i85b förklaras i analogi med uidétqu{e) o. d.), simillumae
As. 241 m. m. (se Seyffert Berl. phil. Wochenschr. 1891, Sp. 880 sq.). Jfr
emellertid Skutschs anmärkningar Forsch.. I, 108 n. 1. Frågan kan ej ännu anses
fullt utredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
