Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nempe framför kons. är deremot alltid 2-morigt. Tydligen
förhåller sig det tremoriga (h. e. osynkoperade) antekonsonantiska
inde, unde till det tvämoriga (h. e. synkoperade) inde, unde i
samma stälning alldeles som calidus : caldus, solidus : soldus
o. s. v. Dervid är det intressant att iakttaga, att Terentius nästan
helt och hållet försmår de synkoperade formerna ind’ und\ Blott
en gång Phorm. 681 förekommer ett synkoperadt ind\- Inde
sumam etc.
Sedan vi nu i det arkaiska latinet konstaterat tillvaron af
ett synkoperadt in(de), få vi också en förklaring på
partikelformerna dein jämte deinde, exin jämte ex inde, proin jämte proinde.
Om vi undersöka dessa partikelformers bruk hos Plautus och
Terentius samt öfrige scenici, komma vi till det resultatet, att
formerna dem, exin, proin endast användas framför följande
konsonant, aldrig framför vokal och aldrig i pausa d. v. s. i
sats-eller versslut. Der uppträder alltid deinde, exinde, proinde.
Slutsatsen häraf är klar. Den åsigt, enligt hvilken deinde, exinde
o. s. v. skulle hafva uppkommit af dein, exin o. s. v. genom
tillägg af de, kan ej vara rigtig. Det är ju otänkbart, att detta
de skulle hafva tillagts blott i vissa stälningar i satsen. I stället
har tydligen dein uppkommit af deinde, exin af exinde o. s. v.
på så sätt, att det slutande e synkoperats framför följande
konsonant, och derpå d utträngts i stälningen mellan två
konsonanter * (jfr äfven deinceps af dein(de)-caps). Till samma slutsats
komma vi för öfrigt äfven på en annan väg. inde är ju troligen
uppkommet af adv. im + part. de. im är bildadt af pronominalst.
i med samma suffix som Mim, istim m. m. de är samma part.
som i ark. quam-de = quam 2 o. s. v. Under sådana
förhållanden skulle man, om ej dein vore uppkommet af deinde, såsom
ursprunglig form vänta deim, ej dein o. s. v., och det finnes
icke något stöd för det antagandet, att m i slutljudet öfvergått
till n 3. Det heter alltid Mim, istim o. s. v.^ ej Min, istin o. s. v.
1 Jfr Hand Tursellinus II, 239, Corssen Ausspr.2 II, 604 och annorst.
2 Att inde skulle motsvara det gr. ev&a, är af flere skäl osannolikt. Jfr
förf. Indog. Forsch. II, p. 240 f. och der citerad litteratur. Leos förklaring Rh.
Mus. XXXVIII, p. 19 är absolut ohållbar.
3 Leo påstår fortfarande detta (Deutsche Litteraturz. 1892, Sp. 1433), men
utan att styrka sitt påstående med några exempel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
