Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller
Capt. 600 Cnicior lápidem nön habére mé ut illi6 mastfgiaé
Den s. k. dipodielagen innebär, som bekant, att de inre
sänkningarne i dipodien, der Grekerna ej tilläto irrationel
förlängning, hos Romarne ej fa fyllas af den betonade stafvelsen i
ett spondeiskt (trochaiskt) ord 1.
Att förklara prosodien af Me på sådana ställen som de nu
under a) och b) nämnda genom antagande af ett förkortadt t//-,
går svårligen an. Man kan ej med Corssen2 åberopa sig på,
att det andra /:et i gruppen // skulle hafva varit ett omätbart
kort eller irrationelt ljud, då ju annars // alltid bildar
positionslängd 3. Föröfrigt är ju M- i 730 fall hos Plautus otvifvelaktigt
långt. Vidare förekommer ej ill’ framför vokal4. Icke heller
begagnas former af Me i iambiskt versslut 5. Hvad slutligen
beträffar sädana af Ritschl6 och äfven af Klotz7 antagna
mätningar som illius, så har Luchs i sin bekanta afhandling ’Zur Lehre
v. d. Genetivbild. d. lat. Pronomina’ Studem. Stud. I, 319 sqq.
1 Jfr Hermann Elem. doctr. metr. p. 141, 151, Draheim Hermes XV, 238 ff.,
W. Meyer Über die Beobachtung des Wortacc. in der altlat. Poesie p. 42 ff.,
Klotz Metr. p. 315 ff.
2 Ausspr.2 II, 627.
3 Jfr ock Seelmann Die Ausspr. d. Latein p. 111 ff.
4 Om Most. 362 jfr Kellerhoff Studemunds Stud. II, 54, Seyffert Bursian’s
Jahresber. 1886, p. 58. Epid. 135 skanderar Skutsch (a. st. p. 107 f.) sålunda:
Ulam amabam ölim : nunciam ália cura inpéndet péctori
Jfr Muller Nachtr. z. Plaut. Pros. p. 38. Emellertid anser jag denna skansion
tvifvelaktig. Mot förkortningen amabam vill jag ej opponera mig. Men man kan
också läsa versen så:
Illam amabam olim nunc iam ália cura inpéndet péctori
Ett tvåstafvigt nunc iam (att skilja från det trestafviga nunciam) har Langen
med full rätt antagit Beitr. p. 287. Jfr Capt. 266, en vers, som år fullkomligt
rigtigt traderad i handskrifterna. Om subjeklsvexlingen, på hvilken man enligt
min mening med orätt stött sig, jfr förf. Adnot. Plaut. Spec. I, p. 58 n. 2.
5 Jfr Ritschl Prolegg. CCLX, Klotz Metr. p. 49. Mil. 1231 förekommer
illum i iambiskt cäsurslut, men man kan ej tillmäta detta enstaka ställe någon
betydelse. Bentley har insatt eum för illum. Att illum förekommer framför
trochaiskt cäsurslut med enstafvigt ord, der ren sänkning är regel, t. ex. Bacch. 419
Nön sinö neque équidem illum me uiuo cörrumpi sinám
förklaras genom enklisen (illum me egentligen ett ord).
6 Jfr Opusc. II, 678 ff. 7 Metr. p. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
