Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
artikel, och å andra sidan träffas former med tonen på ultima i
deiktisk betydelse. — Emellertid förekomma andra i någon mån
analoga fall af betoningsvexling, t. ex. vid förbindelsen af
preposition med dess kasus. Å ena sidan behandlades hela
förbindelsen såsom ett ord t. ex. öbuiam, proptér-me, intér-se o. s. v.
(i profecto, praefiscini, protmus o. s. v. visar vokalisationen, att
tonen haft sin plats på prepositionen). A andra sidan kunde
också det styrda ordet behålla sin ton, jfr t. ex. betoningen ob
uiam Rud. 206 jämte àbuiavi o. s. v.
Hvad som ofvan sagts om Me, gäller mutatis mutandis
äfven om iste. Icke heller här finnes något stöd för antagandet
af en förkortning af första stafvelsen. Bevisställena för de
syn-koperade formerna ist(e), is(ti)c äro emellertid få och åtminstone
delvis osäkra. Af ultimabetonade former föreligga (oberäknadt
de med -ce sammansatta): z>//(dat), istitm, istám, istás, istis{á.).
I det föregående har utvecklats, att man ej hos Plautus och
öfriga scenici kan antaga ett pyrrichiskt nempe, inde, imde, quippe,
Me, iste; man har i stället att operera med synkoperade former:
nemp, infdej, ttn(de), quip(pe), il(le), ist(e). Detta resultat torde
kunna betraktas såsom alldeles säkert i fråga om de fyra
partiklarne. I fråga om de båda pronomina kan man vara mera
tveksam, och många röster hafva höjt sig mot antagandet af
synkoperade former såsom il(le), il(la), il(li)c, ist(e), isftijc o. s. v.l
Man har dervid dels åberopat hårdheten af den genom synkopen
uppkomna konsonantförbindelsen t. ex. uti istic, dels framhållit
den otydlighet i uttrycket, som måste förorsakas genom
sammanfallet af masc. il(le) och fem. il(la). Häremot torde dock kunna
invändas, att mekaniskt (blindt) verkande ljudlagar i många andra
fall åstadkommit både hårda konsonantgrupper och ljudlig
öfverensstämmelse mellan till betydelsen skilda former. Vidare talar
analogien af nempe, inde, tinde, quippe kraftigt för antagandet af
synkope äfven i Me och iste. Skulle man verkligen hafva att
söka en annan förklaring för pronomina än för partiklarne? Och
om så är, hvilken är då denna förklaring? Härpå har man ej
lemnat något tillfredsställande svar.
1 Se E. R. i Litterar. Centralbl. 1892, Sp. 1409, Leo Deutsche Litteraturz*
1892, Sp. 1432, Stiirzinger i Wölfflin*s Archiv VIII, 461, Lindsay Classical Review
1892, Sp. 403.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
