Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
ut ur min ensamhets ceil far straxt
rolighetsdjefvulen i mig. Hvarför skall man afpressa
menniskorna medömkan och några tomma
trösteord, med hvilka de ej mena något alls. Jag
sökie skämta, men han talade så rörd ur
djupei af sitt hjerta, att det var synd, att gyckla
deråt.
“Du har säkert förkylt dig!“ sade jag, ty
hans stämma klingade så underbart vemodigt
och ögonblickligt afbröt han sig sjelf midt i
sitt tal, för att liksom drieka luft.
Ja jag är sjuk!“ svarade han, “själssjuk!
här kan jag ej trifvas. Ofta brusa så
förfärliga ideer igenom mitt hufvud, att jag kan
blifva rädd för mig sjelf. Memma krossa de
fyra, trånga väggarna mig. Jag känner mig
som fogeln i buren och måste då ut bland
menniskorna. Jag går gata upp och gata ner i
den stora staden och tycker mig hkväl vara
ensam i det stora folkhvimlet. Icke ett
bekant ansigte, icke en vänlig blick möter mig.
Jag är en främling i mitt eget hem.
“Hvilka barnsliga griller!“ afbröt jag,
“besök mig och andra gamla, goda vänner så
skola vi nog göra dig qvitt detta der
sentimentala känslopjunket. PDu har blifvit mig en
lefvande tårepress, och kan som sådan hvarken
brukas i lifvet eller en roman; till det första
är du allt för’ originel och till det andra ej
originel nog.
- “Lyckliga menniska!“ inföll han, “den som
hade ditt lynne ändå! Det är ögonblick i
lif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
