Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
signade stjernor, som doeck äro helt annat folk
än deså i hänvseende till odödlighet som storhet,
och dock krumma de sig öfver sin inbillade
glans och låta sitt erbarmliga ljus lysa för
verlden.
Hela qvarteret, kan man nästan säga,
dansar efter min signalpipa, om det faller mig in
att blåsa en liten aria derpå, straxt rusa alla
upp ur sin sötaste sömn och öppna feuster och
dörrar. När magistraten och stadens styrelse
sofver, vakar jag, och kommer någon gång mig
till mötes en ovanlig syn, som icke hörer till
denna verlden, gör jag fromt ett korstecken och
låter den gå sin väg och jag går min. Ja, jag
kunde vara spåman, om jag ville, men tand
för tunga, ty tiga har intet ondt gjordt. När
jag om natten hörer det komma: klapp, klapp,
klapp! så vet nog jag, hvad det har att
betyda. När jag från kyrkogården ser dödshästen
komma linkande på sina tre ben och ställa sig
utanför en viss husport, för alt hemta sin
ryttare, så kunde jag nog spå dagen derpå, men
man bör ej säga allt hvad man vet. Mäången
likprocession spatserar mig förbi på gatorna
om natten, men jag vänder hufvudet bort och
låter den passa på sin syssla och jag passar
på min. Mäången nyårsnatt tittar jag in genom
fönstren i de af kristallkronor skimrande
våningarna och ser mången rask karl och
rödblommig flicka sitta utan hufvud och likkistan står
midt på golfvet . . .. “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
