Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
£t
Jag skall neg placera dig, svarade döden
och tog le noble i nacken och satte honom bak
i smörjburkens plats under vagnen.
Vid samma tillfälle upptackte jag på ett
af de lägsta sätena i vagnen en ung man, som
hade satt till lifvet under jesuiternas klor;
hänryckt och med vändlig kärlek, strålande utur
hvarje drag i hans bleka anlete, såg han upp mot
guds milda himmel och sjöng i den
stjernklara natten:
All godhets gud, ditt lof är på min tunga,
Min sista tröst är — hjertats tro på dig!
Fast mörkrets prester sina bannbref slunga,
Du dock min stjerna är på lifvets stig;
Ty i naturens bok och i mitt inre
Du vittnesbörd sjelf om din kärlek skref,
Ej Jesuiten gör din godhet mindre,
Fast fräckt han schackrar med sitt aflatsbref.
Ej verlden tror mer på en afgrunds boning,
Ett tandagnisslans hem vid svafvelsjö,
Der evig eld, som ej vet af försoning,
Skall bränna dem, som uti synden dö.
Du är ej hämndens gud, som ej förlåter,
Och straffar kroppen med ett namnlöst qval;
När stoftets hydda jordens lån gett åter,
Far själen renad till din högtidssal.
Och i din kärleksfamn sin blygd hon dölja
Får ångerfull på Lambets bröllopsdag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
