- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
23

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Tom såsom läkare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23

kammaren, där Toms offer låg, funno de henne tugnt
insomnad och Margret sade, att hon redan varit det en
stund. Då lyssnade doktor Jarvis tåligt till Toms
redogörelse och bad därpå att få se sprutan. När Tom
kom med den, brast han ut i skratt. Det var en
träd-gå rdshandspruta af största storleken.

Bullret väckte Karin, som satte sig upp i sängen
och såg vildt och undrande omkring sig. Så snart hon
fick se det fruktansvärda instrumentet i doktorns hand,
uppgaf hon ett genomträngande skrik och kröp ned under
lakanet, som hon sedan envist höll Öfver hufvudet. Hon
trodde uppenbarligen, att doktorn ämnade förnya Toms
kur. Det dröjde en stund, innan man kunde göra begripligt
för henne att det ej var meningen.

Till slut blef hon lugn, och gaf doktor Jarvis sin
egen framställning af historien. »Herr Tom hade rakt tagit
hufvudet af henne. Han hade skjutit henne genom örat
med det där fasliga åbäket, det var säkert det. Hon
var alldeles vettvill, och upp och nervänd invärtes.»

Efter att omsorgsfullt hafva undersökt örat,
försäkrade doktor Jarvis henne, att ingen skada skett, att
litet hvila var allt som behöfdes, och rådde henne att
somna igen. Karin, som nu var fullkomligt lugnad, följde
rådet utan dröjsmål.

På vägen utför trapporna afrådde doktorn
allvarsamt Tom från att någonsin försöka sådana kraftiga mått
och steg.

»Men», svarade Tom, »jag botade henne i alla fall;
ty, såg ni icke? hon hörde hvart ord, vi talade till
henne, och i morgse var hon så döf som en grindstolpe.»

Doktorn skrattade och sade:

»När du blir äldre, Tom, så kom och studera hos
mig. Du blir allt en präktig läkare. Men tills den tiden
kommer, är det bäst att ej för ofta göra några
mäster-prof i den vägen.»

»Åh nej», svarade Tom. »Jag skall först pröfva
alla mina kurer på kattor, och om det ej bekommer dem
väl, skall jag ej försöka böta pigor.»

»När kommer din mor hem?» frågade doktorn Bess.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free