Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Archies utflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
kastade han sig framstupa ned på marken, och tittade ifrigt
in under tältduken. Han kunde se hästarnas hofvar! och
pajasens röda och gula ben! och han kunde höra qvickheterna
och bifallsropen! Det var ändå alltid något, och när
hästfötterna skymtade förbi i hastigare takt än vanligt och
musiken spelade fortare och högre, blef Archie utomordentligt
lifvad och lyfte upp hälarna i vädret, och sparkade och slog
mecl dem, såsom alla de andra pojkarne gjorde. Archies
gjorde sig till en viss grad bemärkta bland de tjugu
andra paren af små fötter, som gladeligen viftade i den svala
höstluften, ty han hade kängor på, hvaremot de andra
gossarne ej hade något annat på fötterna än den smuts,
byns gator och pussar bestod. Om Archies moder, (som i
detta ögonblick satt midt ibland ett sällskap af fina damer,
klädd i sin bästa sidenklädning, med sammet, plymer och
spetsar) nu hade kunnat se sin ögonsten och stolthet, i
detta sällskap och i denna ställning, skulle hon insett
sanningen af ordspråket: »gemensam fröjd gör alla lika».
Plötsligen ilade en elektrisk stöt genom den liggande
skaran.
»Nu skola de istadiga mulåsnorna in!» sade någon.
På ögonblicket, och som på kommando återtogo
alla pojkarne den upprätta ställning, som höfves en
skapelsens herre, och rusade till ingången. Det var brukligt
att vid detta tillfälle släppa in ett halft dussin af den
utanför stående publiken för att få ryttare till de istadiga
mulåsnorna, som blifvit dresserade att slå af en och hvar,
som försökte sitta upp. Gatpojkarne betraktade det som
den högsta ära så väl som det största nöje att blifva utsedda
till denna hederspost. Hvarenda en af dem var
öfvertygad, att han nog kunde hålla sig qvar på mulåsnan, ocli
frågan om orsakerna, hvarför han icke kunnat det, och
den metod, genom hvilken han bestämdt skulle lyckas
nästa gång, utgjorde huvudbeståndsdelen i alla samtal
emellan dessa djärfva unga våghalsar allt från den tid,
cirkus stängdes om hösten, och tills den åter öppnades
om våren.
Archie, som blott föga förstod, hvarom frågan var,
rusade med de andra och efter mycket armbågande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
