Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Archies utflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
knuffande å ömse sidor befann han sig ändtligen inne i
själfva cirkus! Han kunde knappt tro på sin lycka, men
där var han i alla fall, strax bredvid pajas! Det var makalöst!
Musiken spelade upp en munter melodi, och två af
de gossar, som sluppit in på samma gång som Archie,
försökte sitta upp på mulåsnorna. Ännu en minut, och de
lågo sprattlande på marken, åsnorna hade kastat dem
framstupa Öfver sina hufvuden. Publiken skrattade och
applåderade. Två andra gossar kommo nu fram och träffades
af samma öde. Bifallsyttringarna blefvo stormande, och
stallmästaren skrattade, och gjorde narr af de olyckliga
ryttarne, då de reste sig upp och gingo sin väg med
snopna miner.
Archies hufvud tycktes snurra rundt, rundt! Arenan,
det haf af ansikten, som omgaf den, den brokigt utstyrde
pajasen, stallmästarens målade ansikte, den yrande
musiken, som hvirflade fortare och fortare, ropen och
handklappningarna — allt förenade sig att uppelda honom, och
därtill kom nu, att cidern började anställa ett underligt
rumor i hans hufvud. Han intogs plötsligen af ett
våldsamt begär att få rida på åsnan. Han visste, att han
kunde det! Utan ett ögonblicks betänkande störtade han
fram och sprang med ett hopp i sadeln. »Hurrah! Häng
fast bara! Håll i, som en karl! Bäst att börja, medan man
är liten!» så ropade hundrade röster omkring honom. En
plötslig tvär ryckning af mulåsnan kastade honom framåt,
men han slog båda armarna kring djurets hals och höll
sig fast med en förundransvärd styrka och ihärdighet,
under det han hvirflade omkring — huru visste han ej
själf, men andra sade, att mulåsnan jagade två hvarf
omkring hela banan, med Archie alltjämt hängande fast,
som en liten kardborre.
Ack, så folkhopen skrek och applåderade! Och
musiken spelade! Och trumman dånade! Oväsendet var
döfvande. Plötsligen stannade mulåsnan tvärt! Och Archie
låg på barkspånorna midt framför kreaturets nos.
De stormande skrattsalfvorna från hopen öfverröstade
alldeles barnets jämmer, och stallmästaren, som såg hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
