- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
32

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Två bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

»Om du vet så bra, hvarför frågar du då?» genmälde
Bess kort.

»Ah, hör nu, Bess! tänk efter, så är du snäll.»

»Det finns ett c i det», inföll härvid Archie, »ty
jag såg de stora blåa och röda affischerna i byn, och jag
minns, att där var ett c i cirkus.»

»Då är det s-i-r-r-c-u-s-s», sade Bess.

»Ja, det tror jag, det måste vara rätt», sade Tom
eftertänksamt, i det han skref ordet, och därpå granskade
det på afstånd, först från ena sidan, så från den andra
för att se, om det såg naturligt ut, på detta sätt stafvadt.

»Jag är icke riktigt säker ändå», sade han till slut.
»Det ser allt litet besynnerligt ut. Och mamma som alltid
tar så illa vid sig, om jag ej stafvar rätt! Hvad skall det
tjäna till att stafva i alla fall? Om bara folk förstår, hvad
man menar, så tycker jag, det kunde vara nog — den ena
stafningen är väl så god som den andra? Usch!» fortfor
han, »jag tror icke det är rätt. Hör du, Bob! — du är
en bra gosse ändå — en riktigt duktig och snäll gosse,
det är du!»

»Om det är dit opp, så vill jag icke gå», förklarade
Bob, som väl visste, att smicker alltid kom före ärenden
och uppdrag. Bob hörde till det slags människor, som
draga lärdomar af erfarenheten.

ȁh, jo visst, Bobbi! Det var ett bra vackert seltyg,
du har gjort åt Blinkan. Jag kunde ej hafva gjort det
bättre själf. Du vet, hvar mitt lexikon ligger, uppe i
mitt rum på bordet. Spring och hämta det, så är du
en riktigt snäll gosse.»

Bob fortfor med sitt göra.

»Nå, Bobbi!» sade Tom uppmuntrande.

»Du kan gå själf!» var Bobs höfliga antydan.

»Ah, jag är så trött. Jag har sprungit efter
doktorer, hela långa dagen. Hör nu, Bob, om du gör det
skall jag skrifva och tala om för mamma, hvilken snäll
gosse du är.»

»Talar du inte om för henne då, att jag har tappat
tekannan i brunnen?» frågade Bob.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free