Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Faster Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
»Ja, det kan jag verkligen inte säga. Jag är rädd
att vi inte ha någonting annat än bönor och fläsk. Men
käre Tom, var nu snäll och kom ner ändå; tänk på Pappa!»
»Ja kanske hon tänker gräla på honom — nåja, jag
vet inte — det kunde nog vara lustigt att höra henne
taga itu med Pappa, och att se hur han då bär sig
åt — ja, kanske jag kommer ner då. Vi få väl se!»
»Nå, det var då riktigt snällt af dig, Tom»,
utropade Bess, med en min af tacksam beundran. Jag
visste väl jag, att du inte skulle lämna mig ensam i
ulfva-gapet, — men, hör du Tom, du får allt vara snäll då
också och borsta dig litet i håret — bara för denna enda
gången, för Mammas skull ser du — och så taga på
dig den röda halsduken — vill du inte det — säg?»
»Nej, se det vill jag då verkligen inte! Om jag nu
tar och borstar mig i håret, så är det mer än som
behöfves, och clet är inte värdt att säga ett ord mer om
den saken. Men Bess, hör du? — har hon sagt
någonting om Mamma? — för om hon det har, så ska’ ja!
minsann ge’na, jag!»
»Nej, men Tom!» skrek Bess till och tappade andan
i sin häpenhet öfver en sådan vanvördnad mot Faster
Maria. »Huru kan du säga någonting så förskräckligt?»
»Jo, det ska’ gå som en dans det. Hvad var det
hon sade då?»
»Jo, hon sade att Mamma icke hade någon kraft,
och inte dugde till att uppfostra oss allihop, såsom hon
borde.»
»Ja det säger jag dig, Bess! Det där tål jag inte,
jag tål’et inte, jag tåVet iyite/» — och vid hvarje — »tål
inte», riktade Tom ett väldigt slag med knytnäfven mot
en stackars oskyldig kudde, som utgjort hans hufvudgärd,
så att denna knölades ihop till en oformlig massa.
»Se där har du, och där, och där!» skrek han, i
det han lät sitt raseri mot fastern gå ut öfver den olyckliga
kudden. Bess, som blef rädd, att Tom i sin vrede kunde
komma på den idéen att återtaga sitt nyss gifna löfte att
komma ned till middagen, skyndade sig nu att komma sin
väg, och gick ned i salongen, elär hon just kom lagom, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
