Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Allmän oreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
stanna qvar i din tjänst! Du är mig allt någon smula
tack skyldig, tänker jag, dina barn kunde möjligtvis också
blifva mig någon tack skyldiga — men jag vill ej tala om
tacksamhet, ehuru ingen människa vet, hvad jag haft att
utstå och gå igenom för din skull, när du var liten. Jag har
uppfostrat dig, Thomas, och jag har skött dig och vakat
Öfver dig, när alla läkare hade öfvergifvit dig, och jag
har trälat för dig hela min ungdom; och nu, då jag är
gammal — nu skall jag bli på detta viset förolämpad i
ditt eget hus!» Här svek rösten Fru Hampton och hon
började snyft?.
Herr Bradley våndades. Han visste med sig att
han var en beskedlig karl; det fanns åtskilliga af hans
bekanta, som sade att han var litet försumlig och maklig af
sig - - men alla voro eniga i att erkänna hans goda hjärta
och hans saktmod. — Här var nu en afgörande
vändpunkt. Tiden var inne, då han måste bemanna sig. Men
— huru skulle han egentligen bära sig åt?
»Maria», började han saktmodigt, »om du visste,
huru svårt det är för min stackars Mari att komma öfver
riktigt bra tjänare, skulle du ej bedja mig af skeda någon
medan hon är borta. Karin har nog ett hastigt lynne, det
är sant, men hon är i alla fall en god människa. Grör
det nu bara icke till en fråga, som för dig personligen har
någon vidare betydelse, ty då blir jag ju tvungen att skicka
bort henne. Haf fördrag med henne bara for den här gången,
som en god, snäll syster, så skall jag se till, att hon visar
sig mera aktningsfull hädanefter.»
»Thomas, du har alltid varit svag till karakteren,
men nu är du då riktigt ynklig. Jag vill göra det till en
personlig fråga. Jag vill icke hafva fördrag. Har jag
hunnit till mina år för att bli kallad för drake? Ja,
och gammal drake till på köpet, och att blifva hotad
med en disktrasa! Nej, jag tänker aldrig förlåta det. Jag
har blifvit förolämpad i ditt hus, och så framt icke denna
qvinna ögonblickligen blir afskedad, vill jag aldrig sätta
min fot inom din dörr mera. Var det för detta, som jag
har uppfostrat dig så omsorgsfullt — som jag släpade och
slet med clig, när du hade strvpsjukan och mässlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
