Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Faster Marias missbelåtenhet når sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
några af edra sämre bekantskaper i mitt hus, för genast
bort honom härifrån, han ser ju alldeles faslig ut.»
»Ack, Fru Drew!» ropade Bess bönfallande, »skicka
icke ut honom igen nu strax. Yar snäll och vänta bara
en liten stund, tills de elaka pojkarne hunnit ett stycke
bort åtminstone. De ville pumpa vatten öfver honom; se
huru de bundit hans stackars händer!» — och Bess
snyftade af medlidande, medan hon stretade med de hårdt
tilldragna knutarna på repet, tills Tom, med ett föraktfullt
brummande öfver en sådan feg grymhet, tog fram sin
knif och skar af snöret. Ned såg på Bess och började
skratta, helt sakta och. barnsligt, i det han pekade på henne
med fingret.
»Jo, se han har räddat lifvet på mig, det har han
verkligen!» sade Bess, så tydligt hon kunde, mellan
snyftningarna; »han drog mig upp ur vattnet, när båten
höll på att sjunka; hans mor var också så snäll emot
mig, åh, jag kunde väl ej låta dem pina honom på det
viset, men jag försäkrar Faster Maria, det var ej alls inte
min mening att ställa till något bråk här; jag är verkligen
så ledsen; Tom! da förstår mig! Tycker du jag verkligen
kunde låta dem göra honom så illa? — men jag ville
visst inte slåss jag.»
»Det var mig ett märkvärdigt barn; det må jag
säga», inföll Fru Dre^v. »Är det på det sättet din
svägerska fostrar upp sina barn, Maria? Brukar hon tillåta
dem att stryka ensamma omkring i skogarna, och hålla
på att drunkna i kärr, och bli räddade af fånar? Jag
börjar nu att bättre förstå ett och annat af dina pröfningar,
min stackars Maria!»
Faster Maria upplyfte i beskärmelse sina händer.
»Ja, hvad var det väl, man kunde vänta sig?» frågade
hon. »Thomas gifte sig ju efter sitt eget tycke — jag
fick aldrig vara med om att välja hustru åt honom. Mari
menar nog väl», tillade Fru Hampton hastigt, i det att
ett blidt, saktmodigt ansikte visade sig för hennes själs
öga, »hon menar nog väl, förstås, men — nåja — det
är brist på kraft ocli duglighet! Hon kan ej uppfostra
sina bara som sig bör.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
