Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Faster Marias missbelåtenhet når sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
vara så snäll och säga henjie, att jag försvarade honom
så godt, jag kunde? Hon var så god emot mig. Och det
gör mig så ondt om stackars Ned.»
Fru Drew betraktade den lilla flickan med en allt
annat än ovänlig blick.
»Hon liknar allt sin mor emellanåt», sade hon.
»Jag vill bli hängd, om jag sätter mig inuti vagnen,
hos Faster Maria», sade Tom till systern, då de gingo
förut ned till vagnen.
» Ahjo, söte Tom! gör det för all del! låt oss nu
vara snälla, bara för Mammas skull. Hör du icke, huru
alla tala om henne? Det är bara för att vi äro så stygga.
Och vet du, Archi och Bob sprungo sin väg ur förmaket,
nu i eftermiddags, och jag är så rädd, att de hålla på med
någon odygd, så låt oss två då ändtligen försöka att vara
riktigt snälla, Tom. Mamma blir så ledsen, om vi
allesamman ha varit stygga hela tiden. Tror du icke, att
hon kommer hem i morgon?»
»Jo, det tror jag visst det», svarade Tom. »Jag
skref så här: ’Mamma, kom genast hem; dröj icke;
allting är alldeles på tok.’ Det skall nog skaffa hit henne,
tänker jag »
»Nåväl då, det här räcker ju då inte så länge. Kom
därför snällt och sätt dig stilla och beskedligt inuti
vagnen. »
Men Tom stod ej att öfvertala, utan klef upp på
kuskbocken. Han visste, att han genast skulle bli
uppstudsig mot sin tant, så snart hon började reta honom,
och han tyckte det var »bättre fly, än illa fäkta».
O, hvilken hemfärd detta blef! Många gånger förut
hade barnen farit denna väg, men aldrig med så tungt
hjärta, som denna gång. Det var illa nog för Tom, som
satt midt för, ehuru med ryggen vänd emot, och utom
skotthåll för Faster Marias artilleri, men den stackars
Bess! Hon måste af höra en lång straffpredikan, som räckte
nästan hela vägen ända fram. Mamma hade då aldrig
bannat henne på det sättet; icke ens när hon hade varit
riktigt stygg, och denna gång visste hon med sig, att
hennes afsigt varit god och rättmätig, ehuru hon måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
