- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
72

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Faster Marias missbelåtenhet når sin höjd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

72

Och sålunda befanns Herr Bradley allt annat ära
obenägen att gå ifrån sin käre svåger och följa med sin
lilla dotter, som förde honom ut i köket.

»Hör nu, Pappa», sade hon, »hvad skola vi nu taga
oss till? Pappa ser, huru här ser ut. Och det finnes
icke-ens en brödkant till teet eller någonting annat alls. — Och
Faster Maria! — Och tänk på stackars Mamma, när hon
kommer hem! — Men säg mig då, huru i all världen
skola vi bära oss åt?»

Herr Bradley satte sig på ett hörn af stora
köksbordet och svängde slappt af och an med det ena benet,,
under det att Tom, som fått tag i två geléformar,
började att göra musik med dem som om det varit ett par
mässingstallrikar och sjöng till det i ett slags komisk
förtviflan. Herr Bradley trummade ackompagnement med
sina knogar på bordsskifvan och sade ingenting, under
det han bara betraktade denna förödelsens styggelse.

»Nå, Pappa», sade Bess, uppmuntrande. »Skynda
dig nu och tänk ut någonting: det är strax tedags.»

»Hvad brukar Mamma göra i sådana här fall?»
frågade han slutligen.

»Ah, sådant här händer ju aldrig, när Mamma är
hemma», utropade Bess — och själfva Tom afbröt sin.
musik, för att fnysa till af förakt, vid blotta tanken pår,
att Mamma någonsin skulle kunna råka i någon sådan
här förlägenhet.

»Ack, hvad jag önskar, att hon bara vore hemma!»
suckade Herr Bradley till sist.

»Hon kommer hem i morgon», sade Tom med
triumferande min. »Jag tar Dick och kör ned till
stationen och hemtar henne.»

»Ah nej, Tom; det är icke så väl», sade Herr
Bradley med bedröflig uppsyn. »Mamma kommer icke hem
på minst tre dagar #nnu.^>

»Jo, det gör hon visst det; för jag har telegraferat
till henne att komma hem genast!» skrek Tom jublande.

»Tom», sade hans far, »tag mig i hand, min gosse,.
Du har min aktning från denna dag. Du har gjort det
bästa, du nånsin gjort i hela ditt lif!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free