Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
redan veta, och, ehuru ej utan en viss oro öfver att vara borta
från hus och hein under en så pass lång tid, hade hon
dock i fullt mått njutit den hvila och det ombyte, hon så
väl behöfde.
Ty vår vackra, tålmodiga lilla Mamma hade en börda
att bära, som emellanåt hotade att blifva för tung för en
så vek natur, eller rättare för en så fin och ömtålig
hälsa, ty hennes öfverlägsna, om än blida, själsstyrka svek
henne aldrig. Hennes godmodige, sorglöse och maklige
herre och man, en tämligen begränsad årsinkomst och
fyra ovanligt lifliga barn gåfvo henne i allmänhet mera
än nog att göra — och någon gång kunde Mamma
verkligen behöfva hvila sig litet. Därför hade hon nu också
samvetsgrannt öfverlämnat sig åt veclerqvickelsens
hälsobringande makter, och man kunde tydligt skönja det goda
inflytandet däraf i hennes leende anlete.
»Du kunde gärna stanna här i staden en vecka till»,
hade hennes väninna sagt, och Fru Bradley hade verkligen
allvarligen öfvervägt, om något sådant möjligen kunde låta
sig göra. I själfva verket rörde sig samtalet just om detta
ämne, då en betjänt kom in i rummet med ett stort bref på
■en liten bricka, som han just räckte fram åt Fru Bradley.
Bref bäraren hade nyss lämnat det. Med ett litet utrop
af glädje öppnade hon det. »Ursäkta mig för en enda minut»,
sade hon till de andra. »Det kommer hemifrån» — och
detta var alldeles nog i hennes ögon för att urskulda
henne, om också själfva Drottning "Victoria, med Prinsen
af Wales och hela den kungliga familjen hade varit med
i sällskapet.
»Inga ledsamma nyheter, hoppas jag?-> sade Fru
Bradleys väninna, då hon såg en skugga fara öfver hennes
ansikte.
»Ack nej, visst icke», svarade hon glädtigt, »allt står väl
till, säger Herr Bradley», men hon talade ej om, att den
flyktiga skuggan härledde sig från en viss punkt i hennes
makes bref, hvaraf hon så tydligt kunde se, att han
ansåg henne för barnslig och öfverdrifvet beställsam i sina
omsorger — och det var ej så alldeles roligt att höra, att
•de redde sig därhemma lika bra utan henne, som med henne;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
