- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
79

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

En lång följd af de ohyggligaste pip och skrik, som
aldrig tycktes ville taga slut, tillkännagaf tydligt nog,,
att så var förhållandet, och om läsaren någonsin hört
hvilket oljud, två grisar, som blifvit tätt ihopbundna vid
svansarna, kunna åstadkomma, så förstår han också livad
slags serenad det var, som Faster Marias yngsta
brorsöner hade ställt till åt henne. O, mina små läsare,,
kommen nu för all del ihåg att dessa små Bradleyar icke
få tjäna er till något efterdöme att taga efter, utan böra
vara eder ett förskräckligt varnande exempel att undfly
det som är orätt.

»Pip! pip! nuff! Ouiiiiii! nuff! nuff! Houiiiiiiii!
Houiiiii!» läto grisarna. De båda gossarne voro färdiga
att kikna af skratt, som de försökte hålla tillbaka med
lakanet i munnen.

»Snart vaknar hon väl nu då», sade Archi.

»Jag skulle tro det; de stå rakt under hennes
fönster.»

»Tänk, hvad lion skall bli ursinnig!»

»Tyst! jag hör henne. Hon har stigit upp!»

»Nuff! nuff! Hoiiiiinuff! Squiiiii! >

»Det är svarten; han skriker allravärst», sade Bob.

Nu hörde man ett fönster öppnas, och genom
brädväggen urskilde Archi fasterns vredgade röst: »Kasta
ned någonting på dem, Daniei; för all del laga att de
komma sin väg!»

»Jag undrar, om inte de äro bundna därnere»,
svarade Onkel Daniel helt säfligt.

»Då är det Tom, som har stält till det!» utropade
Faster Maria, i det hon steg upp, utom sig af vrede.
»Jag måste genast gå in till Thomas och få honom att ge
den pojken ett kok stryk. Sådana tilltag! Jag har väl
aldrig sett maken! Nej icke i alla mina lifsdagar!» Och
med många utrop och beskärmelser trefvade Faster Maria
sig fram till dörren. De små gossarne kunde, där de lågo i
sina sängar, höra huru hennes händer ströko längs efter
andra sidan af brädväggen.

Detta var något, som de icke hade tagit i
beräkning. Hon ämnade gå och ställa till så att Tom fick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free