- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
82

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82

till i sin ångest, i det hon kastade sig öfver sin broders
arm. Hon hade helt sakta kommit in, just i rätta
ögonblicket, när allting stod på sin spets.

Ljudet af systerns röst återkallade den stackars gossen
till sina sinnen. »Pappa, jag menade det icke», —
stammade han, och kastade sig under våldsamma snyftningar
ned på sängen.

Ett ögonblick till — och han hade kanske slagit till
sin far! Ack denna olycksaliga häftighet! skulle han
någonsin lära sig att beherrska den? Han tänkte på sin
moders råd och böner, att han skulle bedja till Gud om
hjälp att kunna stå emot den. Denna afton hade han glömt
att läsa sin aftonbön, och — huru nära hade han ej varit att
slå till sin egen fader! Han var alldeles förkrossad, och
grät och snyftade hejdlöst. Herr Bradleys ansikte var
alldeles hvitt, I detta fruktansvärda ögonblick, stod hans
ansvar som fader klart för honom. Aldrig förr än nu
hade han känt det så.

Eat-tat-tat, rat-tat-tat! hördes portklappen i detsamma.
»O, släpp mig in! hvad har händt? — Är Archi död?»
hördes en osäker, skälfvande stämma utanför.

»Det är Mamma!» skrek Tom, i det han störtade
upp och rusade nedför trappan — och i nästa ögonblick
slöt han sin egen hjärtskrämda, lilla mamma i sina starka
armar, och kysste henne med feberaktig häftighet.

»Det är Mamma!» utropade Bess, som likaledes
skyndade sig nedför trappan, så fort hon kunde springa,
bar-fotad och i blotta nattlinnet.

»Det är Mamma!» hviskade Archi förskräckt.

»Nå, men kom då! då är det väl ingenting att vara
rädd för längre», svarade lilla Bob, i det han hufvudstupa
tumlade sig ned ur sängen, i sin ifver att också få
komma till henne.

»Ah, Mamma!» utropade Herr Bradley med tårar i
rösten, i det han ur Toms armar tog henne i sin egen famn
— och en djup andaktsfull tystnad sänkte sig öfver dem
alla i den månbelysta förstugan.

»Archi?» hviskade Mamma.

»Åh, han mår som en fisk i vattnet», jublade Tom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free