Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Familjerådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
för mig, och du behöfver inte vara rädd för att någon
annan än jag får se dina bref.»
»Ack, Mamma, du kommer väl och helsar på oss
ibland — och Pappa med?» sade Bess.
»Ja, det förstår sig;» sade Pappa. »Vi begära icke
bättre. Ni kommer nog att få se oss i staden, Fröken
Bradley. — En vacker dag, när du är ute och
promenerar på den finaste gatan, kommer du att tänka: Hvad
i all världen kan det där vara för en landtjunkare, som
kommer därborta? — och så blir du alldeles förlägen
när du får se att det är din egen gamle far.»
»Ah, Pappa då, så du säger!» ropade Bess, med
djup förtrytelse. »Nej inte skall jag blygas för dig, om
du också kom ridandes på gamla Dick, och hade på dig
din blåa röck, du vet — den där aldra äldsta blåa rocken,
som jag för så länge sedan kasserat. Jag skulle vara stolt
öfver min pappa, om han också gick och körde en
kolkärra! för jag håller ändå mest af dig i hela världen,
om du också gick och sopade gatorna!» Och Bess
omfamnade sin vackre, ståtlige fader af hela sitt hjärta och
undrade, hvarföre han ej sade något. Men Pappa satt
just och tänkte på, huru tomt det nu skulle blifva vid
aftonbrasan i morgon qväll, och många flera qvällar sedan
— och han strök och klappade sin lilla flickas hufvud,
men sade ingenting.
»Ni två skolen bort och blifva gentila», sade Archi
långsamt. »Jag vill våga, att ni sedan kommen hem igen riktigt
sturska och uppsträckta. Då ä’ ni väl för stora att leka katt
och råtta med oss mera. Men tänk, nu fån ni väl lof att
gå med handskar också! Hur tycker ni det skall smaka?»
Det låg en slags sarkasm i Archis ton, som kanske
icke var så alldeles fri från en smula afundsjuka. För
att säga sanningen, längtade Archi lika mycket själf efter
att få resa, som Tom önskade att få stanna hemma.
»Ja, och så kanske att någon kommer och gifter sig
med er», sade lille Bob högtidligt — hvilken förmodan
helsades med ett gäckande skratt af Bessi och Archi,
medan Tom rätade på sig och helt förtörnad förklarade,
att »de skulle bara unders tå sig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
