Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
fostrade små råtthundsvalpar, och gaf osvikliga råd, när de
blefvo sjuka; ordinerade svafvelpiller och kalk, karbolsyra
och peppar, lika skickligt som någon man af facket, och
med stor framgång; botade vrickade tår och inväxta naglar;
drog ut törntaggar och förband sår — med ett or cl
Tom uppträdde som förste läkare för alla gossarne viel
Herr Johnsons skola, likasom för alla deras oskäliga
favoriter.
Dessutom var han den bäste skridskoåkaren i hela
skolan och den bäste bollspelaren; och af dessa skäl steg
ham högt till och med i de gossars omdöme, som i början
hade skrattat åt hans långa öron, och sett ned på honom
såsom varande en »bondbasse». Och i samma mån som
han småningom uppsteg till dessa höga värdigheter inom
kamratkretsen, förgick känslan af saknad och ensamhet,
och till och med den latinska grammatiken föreföll honom
icke längre så förskräcklig, icke därföre att han just
begrep mera af den, eller gjort några vidare framsteg i latinets
studium, utan därföre att han nu hade angenämare saker
att sysselsätta sig med mellan latintimmarna.
Lyckligtvis lör Tom, fanns det i skolan en gosse, som aldrig
kunde lära sig det ringaste utantill; och tack vare denne,
satt Tom aldrig nederst i klassen, ehuru han hade namn,
heder och värdighet af »näst sisten». När Fru Bradley
läste de betyg och redogörelser, som skickades henne af
Jtektor Johnson, hoppades hon innerligen, att den andre
gossens föräldrar ej skulle tröttna och taga denne ur
skolan. ’Det skulle förödmjuka Tom så mycket att sitta
nederst’, sade Mamma, medan Herr Bradley drog upp
sitt högra ögonbryn ocli såg litet illmarig ut.
»Tom har mycket godt hufvud — eller får det
åtminstone framdeles», sade Mamma hastigt till svar på sin
mans min.
»Det är mycket möjligt», var svaret.
»Jaså, bara möjligt?» sade Mamma, och blef i sin
ifver smått röd i hela ansiktet. »Jag vet, hurudan han
är; han kan nog förefalla andra trög, men jag vet, hvad
som bor inom honom.»
»Ja, min vän, då hoppas jag bara, att det snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
