Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
om den skulle falla ned under vägen — huru skulle han då
någonsin kunna få igen den? Han kunde ju inte gärna gå
in till grannens och säga, att han ville ha igen sin knif,
som låg på deras bakgård! Och hvad skulle Tom taga sig
till utan sin knif? — Det var ju den renaste orimlighet!
Sålunda ville han ej utsätta denna sin tillhörighet för
en sådan fara, men bistå sin vän i nöden måste han
dock, förstås. Han hade redan skrifvit det vanliga
vecko-brefvet till modren, och bläckhornet och pennan stodo
bredvid på bordet. Det föll honom aldrig in att han kunde
skicka Harri sin blyertspenna, och sedan själf nyttja bläck
och penna; men att skicka Harri både bläckhornet och
pennan tyckte han var den naturligaste sak i världen. Han
tog därföre den lilla svarta flaskan, med dess granna
ljusgröna etikett, och band den med ett outsägligt besvär fast
vid snöret, hvarmed han då höll på så länge, att Harri
blef otålig och började rycka i snöret, så att Tom var
tvungen att, såsom tecken till vrede och hot om framtida
bestraffning, tre gånger skaka med knytnäfsren åt honom,
innan han fick honom att sluta upp därmed. Slutligen
satt då bläckflaskan lyckligt och väl fast vid snöret, med
korken i — och den farliga resan började. Snöret
buktade sig, under denna tyngd, på ett högst oroande sätt
nedåt, och bläckflaskan svängde och guppade oupphörligt,
så att det såg riktigt farligt ut; men gossarne höllo
stadigt i, och läto snöret långsamt glida emellan händerna —
och den dyrbara laddningen passerade så, under många
krumbukter och nigningar, öfver det första staketet, öfver
cle första klädstrecken och stängerna — vidare öfver det
andra staketet och öfver nästa klädstreck. Men o
himmel! hvad det nu sjönk djupt ned! — »Drag upp! drag
upp!» gallskrek Tom, som i sin ifver alldeles glömde
bort det stränga förbudet mot att ropa ut genom fönstret
— och Harri drog hastigt till. Ack, en sådan drummel 1
Ryckningen slet af snöret! Flaskan i backen, korken ur,
och hela innehållet rann ut — icke på snön — ack nej!
det var icke så väl — utan på en af den sjuka fruns
vackra hvita spetsgarnerade morgonldädningar, som fallit
necl, och nu låg där så hvit på den nyfallna snön — i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
