Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
»Det beror på det», medgaf Fru Philips. »Inte skulle
jag precis tycka om att finna min kasclunir-schal uppäten
af mal, eller att det kommit fläckar på min nyaste
sidenklädning. »
»Nå men om det vore en morgonrock då?»
»Ah, sådana liar jag en hel mängd af, och tror icke,
att jag skulle bry mig särdeles mycket om, ifall en af
dem blefve förstörd.»
»Jo, ser Tant, jag har förstört en af Fru Robbins
morgonrockar, och nu ville jag så gärna få säga henne,
att jag verkligen är riktigt ledsen för det», sade Tom.
Fru Philips lade ifrån sig knif och gaffel.
»Hur i all världen har du kunnat göra det då?»
frågade hon.
»Med bläck, som jag har slagit öfver den.»
Fru Philips blef allt mer och mer förvånad.
»Jag ville clå gärna slippa att tala om det där för
Tant, jag ville bara tala om clet för henne», sade Tom. —
Af många skäl ansåg han, det var bäst för Harri, att Fru
Philips inte fick veta något om dennes anclel i olyckan.
»Jaså», sade den goda frun, och undertryckte sin
naturliga nyfikenhet, i det hon erinrade sig, hvad hennes
väninna Fru Bradley hade sagt om sina barns egenheter,
»nå, jag får väl gifva dig en biljett till Fru Robbins då,
men när du kommer dit, måste du först fråga efter, om
hon känner sig rask nog att kunna taga emot dig, innan
du går och lämnar fram den.»
Det lofvade Tom, och begaf sig sedan, genast efter
frukosten, ut på sin visit. »Ja, inte vill jag då vara en
kruka åtminstone, livad jag så annars än må vara», sade
Tom för sig själf.
Det fordrades likvisst ej så litet mod för vår
stackars landspojke till Tom, att så clar träda fram inför ett
alldeles främmande fruntimmer för att anklaga sig själf.
Han önskade nästan, att hon skulle vara litet dålig, så
att hon ej kunde taga emot honom, — men, visst inte! —
han fick genast komma in, och fann Fru Eobbins sittande
i en sjukstol vid en muntert flammande brasa. Detta
påminde nu Tom om hemmet; och det kom honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
