Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
hon dessutom behöfde kortare tid för att kläda sig, än Bessi
själf. Hon behöfde ej ens så lång tid till att knäppa sin
nätta åtsittande klädning, som det tog Bessi bara att spänna
bältet om sin vida blus. Och därtill kom, att Grace
aldrig förlorade någon tid med att söka efter de
mångfaldiga nätta småsaker, som erfordras för en vårdad toilett,
ty hvarje band och handske, knapp och manschett hade
sin särskilda plats i hennes väl ordnade lådor. »En
sådan småaktig nippertippa», sade Bessi då till sig själf
— men icke ens med denna blodiga sarkasm lyckades
hon finna sin kusin mindre intagande.
Grace tycktes aldrig behöfva egna den ringaste
uppmärksamhet åt sin person, hvad hälst hon gjorde; i salongen
såg man, att hon var fullkomligt hemmastadd, medan
Bessi aldrig kunde sitta stilla, när hon var där; kusinen
kunde sitta så fullkomligt lugn och obesvärad och läsa,
eller också med händerna stilla hvilande i knäet, medan
Bessi oupphörligt vred sig oroligt, än hit och än dit, och
gjorde alla människor nervösa genom sin oberäkneliga
rörlighet, så framt hon icke mer eller mindre oroligt
sysslade med sådana saker, som lågo framme på divansbordet.
Grace var alltid färdig att hjälpa andra tillrätta, då de
råkade i förlägenhet, och förstod sig så väl på att öfverskyla
sin kusins tafattliet, och detta på ett blidt och finkänsligt
sätt, som ej väckte någon uppmärksamhet, på samma gång
som hennes kusin alltid därigenom verkligen räddades ur
sitt bryderi. Om man bad Grace att spela litet piano, så
gjorde hon det helt anspråkslöst, utan att göra några
svårigheter eller ursäkta sig med att det icke var
någonting, som hon kunde. Allt hvad hon gjorde, gjorde hon
på ett enkelt och okonstladt sätt, endast därföre att hon
gärna ville göra alla andra till lags, och aldrig tänkte på
sig själf och den effekt, hon skulle kunna göra.
Men i själfva denna okonstlade välvilja, såg Bessi endast
tillgjordhet, och mumlade föraktligt för sig själf, »en sådan
stadsdocka» ! Men till och med i sådana saker, hvaruti
en landtflicka framför allt borde vara hemma, fann Bessi
att kusinen var henne öfverlägsen. I ridskolan till
exempel, var Grace fullkomligt i stånd att styra sin häst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
