Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
medan Bessi, som brukat fara fram som en stormvind
på gamla Dick, utan annan tygel än dennes man, hade
mycket svårt att besegra sin rädsla för obekanta hästar.
Och sålunda mötte vår lilla Bessi, innan hon ännu
hunnit så särdeles långt på sin pilgrimsfärd, den giftiga
draken Afund, som låg där på lur i hennes väg, för att
oförvarandes gripa henne. Det var ju alldeles odrägligt,
att Grace skulle öfverträffa henne i allting; och hon
insåg ej strax, att precist samma väg låg öppen för henne
också, och att hon, med en smula bemödande och
uppmärksamhet på sig själf, lika väl kunde tillegna sig, hvad
som utmärkte kusinen i fråga om yttre behag, och
möjligen ännu mer, då det gällde inre energi och själsstyrka,
då Bessi ju var af ett kraftigare skaplynne.
Men detta var någonting, som hon ännu ej förstod
sig på. Bessi var högsint och mäktig af stor
själfuppoffring, men hon fattade ännu icke, hvilket hjältemod
som ligger i att försaka sig själf i det lilla. Hennes
fiender måste vara jättar — då skulle hon nog »ge på
dem» af hjärtans grund, men hon såg alldeles för högt
öfver hufvudena på dessa lömska dvärgar till fiender —
de små skötesynderna, som vaknat i hennes eget lilla hjärta,
och som nu med gnagande tänder pinade och plågade
henne.
»Jag har ingen lust att bli någon hoppetossa!» hade
hon sagt, när tanten vänligt föreslog henne att få gå i
dansskolan, och, när hon väl kommit dit, satt hon bara
stilla och såg med en försmädlig min på, huru de andra
barnen dansade.
»Är det icke löjligt, att se dem sådär?» sade hon
till Tom. »De hoppa omkring precist som ärter i ett såll
allihop.»
»Ja, inte tycker jag det är vidare roligt, för min egen del
heller», sade den redbare Tom. »När jag skall till och
dansa, så kännes det som om mina ben vägde sju pund, och
som om armarna blifvit tre alnar långa. Men det är ju icke
alla, som hoppa sådär som ärter. Se på Grace bara! hon är
som ett maisfält, när vinden går fram öfver det. Jag tycker
så mycket om att se på henne, för det kommer mig att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
