Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
arbete. Hon hade ett sorgset, lidande uttryck, och när
hon lämnade rummet, frågade Bessi Clara, om hon var
riktigt frisk.
»Det har jag ingen reda på», sade Clara, »jag får
minsann höra talas allt för mycket om Mammas krämpor
för att orka bry mig om Havettes. Jag tror, att*hennes
fästman har dött, eller att det är någonting, som har händt
henne — men, jag minnes verkligen icke, hvad det nu
var.»
»Är hon fransyska? hon har ett så besynnerligt
namn?
»Havette? åh, det är icke hennes namn! Det kallar
jag henne bara för, för ro skull. Hon heter Susanna.
Vanligtvis kallar jag henne för »Anka», för att hon har sådana
korta ben, men Havette skall vara liksom ett litet
smeknamn. »
Bessi trodde, att middagen aldrig skulle taga slut.
Den var mycket riklig och serverades med skrytsam
högtidlighet. Herr Thompson talade om för Bessi, hvad
vinet har kostat, precist som hans dotter gjort med sina
kläder; Fru Thompson gick på med långa historier om
sina olika krämpor: och Clara afbröt hänsynslöst båda
föräldrarna, den ena gången efter den andra, med sina
egna mer eller mindre opassande anmärkningar.
Efter middagen gick Herr Thompson och lade sig
att sofva; Claras moder tog vagnen och for sin väg för
att tillbringa aftonen borta; och de båda flickorna
lämnades ensamma hemma.
Det blef inte bättre, när Clara underrättade Bessi
om att »han» strax skulle komma; och till Bessis stora
ledsnad hördes snart en ringning på dörrklockan, som
försatte Clara i ett tillstånd af fnittrande oro, och
tillkännagaf två ungherrars ankomst.
Allt hvad Bessi förut haft att utstå under denna dag,
af dåraktighet och simpelhet, var ett intet mot hvad som nu
följde. Clara myste och fnittrade, rodnade och svarade
tillgjordt viel de dummaste orimligheter, som dessa unge
män behagade komma med. Deras språk var ohyfsadt,
deras sätt närgånget; och Bessi som aldrig i sitt lif varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
