Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Flickskolevänskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Tant! Tror du, att du någonsin kan hålla af mig
mera?
»Mitt kära, älskade barn!» var allt, hvad Tant Lucia
svarade, och därpå lyssnade hon så deltagande och
kärleksfullt till den lilla flickans vidare bekännelse 0111 alla
de synder af afund och trots, som bestormat hennes arma
lilla hjärta.
Men denna qväll, innan Bessi somnade, fattade hon
det fasta beslutet att hon skulle bli ett fint fruntimmer, i
detta ords bästa bemärkelse. Hon insåg, ehuru ännu något
dunkelt, att detta kunde man vara, hvarhelst man finge
sin plats i samhället — att man kunde vara ringa utan
att vara simpel.
Hon förstod nu, att hon måste vinnlägga sig om
takt och god ton, denna »det fina vettets blomma», hvars
förnämsta kännetecken är att man aldrig sårar andras
känslor — ifall hon ville följa Tant Lucias föredöme,
sin moders exempel, Guds eget bud: »Du skall älska
Gud öfver allt, och olin nästa som dig själf». Hon
insåg, att yttre bildning och umgängesvett därvidlag
endast voro nyttiga hjälpmedel, vedertagna bruk, som
Tant Lucia sagt, men att den egentliga driffjädern låg
gömd i hennes själs innersta; att om hennes hjerta
var rent, hennes sätt också skulle blifva älskligt; om
hennes tankar voro sanning, hennes ord äfven skulle blifva
det; om hennes omdöme var upplyst af Guds ord, hon
skulle blifva sträng mot sig själf, men kärleksfull och
fördragsam mot alla andra. — »Är ditt öga enfaldigt, så
varder hela din kropp ljus.» Om hon odlade och
utvecklade sin själ, skulle hon kunna utöfva ett mildt
inflytande; om hon uppfostrade sig själf, kunde hon hjälpa
andra. Flack ytlighet, tomma anspråk, dårskap och
simpelhet kunde ej finna rum i ett sinne, som var uppfyldt
af bättre ting; och den vedervärdiga råhet, hon upptäckt hos
Clara, ingaf henne fasa för det oqvinnliga i allt sådant.
»Jag ser skillnaden nu», sade hon, »det är ej det
fina lifvet i staden, det är ej de vackra kläderna eller det
öfverflödigare lefnadssättet, som göra en till ett bättre
fruntimmer, utan det är bildning och grannlagenhet, takt och — »
Nya Småttingar. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
