- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
151

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

151

någon vidare smärta, än som, på grund af
omständigheterna, var oundgängligt. — Med hvad skulle han taga
sig till med henne nu då? Inte kunde han gå ifrån henne
och låta henne ligga där ensam, på ett sådant ogästvänligt
ställe. Hvem skulle väl här sköta henne och passa upp
på henne? Huru skulle hon ens få sig något att äta till
middagen? — »Nå, jag går väl hem efter Tant Lucia då»,
sade han till sig själf — och gjorde det följaktligen med
detsamma. Men Tant Lucia var olyckligtvis alldeles ur
stånd att gå ut ännu — hennes förkylning hade varit
alltför allvarsam; men hon lät då i stället sin
kammarjungfru gå till Fru Hampton för att stanna qvar och
hjälpa henne — hvarvid Tom och Bessi också följde
med och visade vägen till Fasterns rum.

Men Fru Hampton betackade sig. Flickan fick
ögonblickligen vända om hem igen till sin matmoder, till Toms
och Bessis stora ledsnad, ehuru ingendera af dem sade
något.

»Nej, inte vill jag då hafva några främmande människor
for att gå omkring här och bara förarga mig», sade
Faster Maria. »I afton tänker jag stiga upp, och sedan
kan jag sköta mig själf.»

Men när det blef afton, låg hon där fortfarande och
jämrade sig i svåra plågor. Tom och Bessi voro hos henne och
gjorde allt hvad hon ville och sade, utan att något likväl syntes
kunna bereda henne någon lindring. Till slut hade Fru
Wilberforce dock, till barnens stora glädje och lättnad,
hittat på att skicka dit sin egen läkare, utan att på förhand
fråga den gamla frun om lof — och en gång väl där, var
läkaren herre på täppan. Honom kunde Fru Hampton
icke så alldeles utan vidare visa på dörren.

Läkaren förklarade att det var ett ganska
allvarsamt fall af vrickning, samt att Fru Hampton skulle vara
tvungen att hålla sig absolut stilla under flera dagar.

Det där var en sorglig upplysning för gumman, men
clet visade sig, att läkaren hade mera än rätt. Han hade
endast sagt dagar, men clet drog veckor om, innan Faster
Maria kunde komma upp ur den säng, i hvilken Toms
obevekliga energi, trots alla hennes protester, fått henne

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free