Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dem — och det är väl ingen skam att tillstå det, när jag
tänker på, huru Vår Frälsare själf begagnade sig af ett
litet barn för att undervisa sina lärjungar. — Mot dig,
Mari, har jag varit hård — och kanske också orättvis — när
jag tyckte, att du icke uppfostrade dina barn riktigt, till
skick och goda seder. — Nåja, något vidare fint sätt att vara
och skicka sig, hafva de ännu icke — och jag är verkligen
glad att de nu fått tillfälle att lära sig litet och förkofra
sig i den vägen också — men de hafva, hvad bättre är,
tre egenskaper, som utgöra det förnämsta villkoret för ett
ädelt och sannt mänskligt lif: — sanningskärlek, godt
hjärta och hederskänsla.»
Och om nu Faster Maria kan säga, och på fullt
allvar mena detta — hvilket hon verkligen gör — efter att
endast under de sista få veckorna hafva haft någon
närmare bekantskap med våra små vänner, så hoppas jag
att de utaf deras bekanta, som hela tiden följt dem, i
det föregående af denna skildring, icke skola visa sig
mindre högsinte och ädelmodige, utan att de också skola
förlåta och hafva öfverseende med deras små svagheter
och brister, samt att de äfven efterhand kommit att,
likasom jag själf, hålla en smula af och intressera sig
för dessa Nya småttingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
