Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- II. Huru man bygger och bor i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sofia, som skänkte till att börja med 2,000 och sedan 10,000 kr.,
vardt det möjligt för byggnadsaktiebolaget S:t Erik att i hast uppföra
lämpliga barackbyggnader. Dessa äro i stadens byggnadshistoria
märkliga äfven därför, att de uppfördes af trä, ett byggnadsämne som
förut i mer än hundra år varit här bannlyst, men genom 1876 års
byggnadsordning tilläts i stadens ytterdelar.
Gamla arbetarebostadsföreningen, af 1873, är den äldsta af dessa
föreningar, men innan det årtiondets slut funnos 50 sådana med bort
åt 8,000 medlemmar samt några och fyrtio byggnader med
tillsamman tusen särskilda lägenheter.
Samtidigt började man uppföra bostäder för mer bemedlade och
rika, och det dröjde ej länge förr än man var midt uppe i den vilda
byggnadsspekulation som utmärkte ingången af 1880:talet.
* *
*
I ett par hundra år hade Stockholm haft lika stort område som
nu, men det begagnade sig icke af det i alla delar. I utkanterna
lågo stora sträckor obrukade eller på sin höjd upplåtna till
tobaksland med afskyvärdt fula, rödmålade och vanligtvis illa snedvridna
lador till tobaksbladens torkande. Här och där hade man en liten
ladugård, där en »kogubbe» vanskötte några få kreatur som lemnade
en i sig själf dålig och af egaren ytterligare försämrad mjölk. Det
var i den »gamla goda tiden», och hon räckte ända in på sjutiotalet
i vårt århundrade. Men då fann man nödigt att bebygga staden ända
ut till gränslinierna.
Redan 1863 hade öfverståthållareämbetet fäst handels- och ekonomikollegiets
uppmärksamhet på vigten och behofvet af en plan för reglering af öppna
platser och byggnadstomter i vissa trakter af hufvudstaden, äfvensom af
undersöknings företagande om sättet att genom utsträckning och utvidgning af redan
befintliga gator i hälsoafseende bereda förbättring och tillfredsställa den växande
samfärdselns behof.
Detta var första anledningen till den stora gaturegleringen i vår tid. Plan
utarbetades då af stadsingeniören A. W. Wallström och byggmästaren A. E.
Rudberg, men kom aldrig till utförande. Först tretton år efter frågans uppkomst
bestämdes plan för en del af Ladugårdslandet, norr om Norra Humlegårdsgatan.
Stadens byggnadschef, major C. J. Knös, och stadsingeniören J. R. Brodin hade
då uppgjort förslag till regleringsplaner för olika delar af hufvudstaden. Aret
därefter, 1877, stadfästes planen för Ladugårdslandet, söder om Norra
Humlegårdsgatan, och 1879 för då ännu oreglerade delar af samma stadsdel samt för
hela Norrmalm. År 1880 fingo Södermalm och Kungsholmen sina regleringsplaner
stadfästa, och då gjordes äfven ett tillägg för Norrmalm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 21:32:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nyasthlm/0036.html
