Nya Stockholm / 35 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Huru man bygger och bor i Stockholm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likväl lämpar sig godt för vår nord, en af sin upphofsman funnen
lycklig förening af antikens måttfulla skönhet och glada öppenhet med
det nutida nordiska hemmets lugna trefnad. Bygd under förra hälften
af åttioalet, är hon en sällsynt företeelse inom ett byggnadsskede, som
i allmänhet icke lemnat några vackra minnen efter sig. Idén till detta
värdefulla prof på smak och
konstsinue är professor
Curmans egen, men utförandet af
den arkitektoniska ritningen
tillhör F. Eckert, en byggkonstnär
som med stor skicklighet gifvit
uttryck åt den vackra tanken.

Curmans villa.

God arkitektur, fastän i
annan stil, finnes nog äfven i ett
och annat större hus på Östermalm
från de senare åren t. ex. i
C. A. Kåbergs i hörnet af Linné- och
Nybrogatorna, till hvilket ritningen utgått från K. Salins
arkitektkontor och utförts af G. Clason och F. Boberg. Detta hus är bland
de få, som bygts i tre våningar, ehuru det kunnat uppföras i fem.
Ett ganska intressant byggnadsverk är huset i västra hörnet af
Stureparken och Östermalmsgatan, nu tillhörande generalkonsul J. W. Smitt.
Ritningen är, efter ett
hastigt utkast af G. Clason,
utförd af F. Boberg
likaledes på K. Salins kontor,
och hållen i ett slags
holländsk renässans samt
något erinrande om
Rosenborgs slott i Köbenhavn.

J. W. Smitts hus, Stureparken.

Den trakt där sist
nämda hus står är en bland
dem som undergått de
största förändringarna. Ännu
vid åttiotalets början var
där begrafningsplatsen för
Ladugårdslandets fattiga,
ofta kallad »kolerakyrkogården»
och begagnad till jordande af i farsoter aflidna. Nu är där
en vacker plantering, Stureparken, omgifven af höga hus, och där
gångstigen norr om begrafningsplatsen ledde till Lill Jans, reser sig
nu ett väldigt tegelhus i enkel, aktningsbjudande stil, men som har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>