- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
47

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. I stadsparkerne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trettondes, men lika dammigt och ej på ringaste sätt lämpligt till
lustvandring, synnerligen som det företrädesvis var ett salutorg för
landtmannaalster.

Vi nötte på gatstenarne, när vi ville ha rörelse i friska luften,
som just ej var synnerligt frisk.



Länge tålde det innan Stockholm kunde frigöra sig från det obehagliga
vitsordet, att vara den sämst stenlagda stad i Europa. Ännu 1862 voro
blott Norrbro, en del af Gustaf Adolfs torg, halfva Fredsgatan och
Drottninggatan till Lilla Vattugatan belagda med tuktad sten. Öfver allt annars på
Norrmalm och öfver hela Södermalm slet man skodon och plågade man fötter
på oformliga fältstenar. I den inre staden funnos några få delar belagda med
tuktad sten, men på Regeringsgatan räckte den stenen ej längre än till Lästmakaregatan
och på Malmskillnadsgatan tog den slut redan vid Hamngatans hörn. I staden
inom broarne hade några flera gator fått bättre stenläggning, men på Södermalm
voro blott Götgatan till Tjärhofsgatan, Hornsgatan till Stora Skinnarviksgatan
samt Stora Badstugatans korta sträcka belagda med tuktad sten. På Kungsholmen
var det endast halfva Handtverkaregatan som fått sådan, men på
Ladugårdslandet fans 1872 icke ännu en enda gata så tuktad. Man var glad att på
de förnämsta gatorna ha trottoarer med skaplig sten.

I medlet af åttiotalet var detta betydligt förbättradt. Det är visserligen
sant, att af de 1,564,217 kvadratmeter som Stockholms alla gator då omfattade
i yta, upptogos endast något öfver 300,000 af tuktad sten i körbanor och
rännstenar samt nära 200,000 i gångbanor, men dess utom funnos öfver 12,000
kv.meter i asfaltgångbanor, öfver 65,500 i makadamiserad väg, öfver 403,000 i
körbanor med fältgrus, 37,000 i gångbanor med sådant grus samt 2,177 kv.meter i
träkubbar. Tager man procenten af hela gatuytan, finner man, att då tuktad
och huggen sten tio år förut användts i 25,88, fans den i medlet af åttiotalet i
41,22 procent.

*     *
*



Ofta skrefvo tidningarna, och röster läto för öfrigt i det allmänna
höra sig om nyttan och behaget af stadsparkers anläggande på fullt
allvar. Det kostar så mycket, invändes, och mången tyckte nog också,
att det vore bara öfverflöd och snobberi för att lättingen skulle slippa
få ömma fötter på gatstenarne. Från motsatt håll framhölls, att
kostnaden skulle rikligt ersättas genom förbättrade hälsoförhållanden
och relativt minskade utgifter för sjukas vård. Exempel anfördes från
andra större städer i Europa, i hvilka de planterade träden och
blommorna samt de väl skötta gräsmattorna utöfvat godt inflytande på
invånarnes välbefinnande.

Och nu, i senare delen af åttiotalet, ha vi parker, som ej blott
kunna täfla med de bästa i Europas öfriga städer, utan till och med
öfverträffa flere bland dem. Det har dock icke gått plötsligt, utan
småningom förberedts och länge utarbetats. Förändringen kan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free