Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men deras egare häjdar man ej så lätt. »Sjuan! Hvar är sjuan?»
Man har fått numret, men ser ej mera till den som bär det. Han
kommer dock en gång, balanserande med kaffebrickan och likörerne,
och så kan man slå sig i ro med cigarren, dryckerna och vännerna
och den glada verlden rundt omkring sig.
Urtaflan öfver verandan visar på sju. Aftonmusiken har börjat.
Stor orkester. Det är andra gardets musikkår under direktör
Kjellbergs anförande. I många år var det numera aflidne direktör Sjöberg
som ledde den musiken och hvars namn är nära förenadt med
Hasselbacken och dess konserter. Stället är nämligen kändt icke blott
för mat och dryck, utan äfven för god musik, och mången
stockholmare, som icke har tid eller råd att äta middag där, går dit på
aftonen för att njuta af hvad den öppna musikpaviljongen har att bjuda.
Mången afton är hela »parken» — kunde ock kallas trädgården —
öfverfyld af musikälskande, punschdrickande och rökande herrar samt
lika musikälskande, téförtärande damer. Bord vid bord, stol vid stol
på hela den vidsträckta platsen.
Men äfven sommaraftonen i norden är kylig, och det händer
visst, att många af Hasselbackens gäster trotsa kylan eller genom
ökad punschförtäring motarbeta hennes inflytande och sitta kvar så
länge en enda ton finnes öfrig i musikpaviljongen och en enda droppe
i glaset, men lika ofta inträffar, att man af den svala aftonluften
jagas till baka till verandan eller till de inre rummen för att där
intaga en lätt aftonmåltid, hvilken nog kan draga ut till midnatt,
möjligtvis öfverskrida den timmen. Huru kommer man då hem till
staden igen? Spårvagnarne visa sig ej efter klockan elfva, men det gifves
»nattbåtar», en af nutidens nyttiga uppfinningar, hvilka ända till
klockan ett forsla Hasselbacksbesökande till baka till staden.
Åkaredroskor saknas ej häller. Bak om Hasselbacken är ett hyrkuskverk,
och för öfrigt kan man med telefon beställa så många hyrvagnar
som hälst. Man behöfver således icke frukta för att göras till uteliggare.
Hvad vi nu sett är Hasselbacken i hvardagslag. Han
förekommer ock i feststämning, och det är något äkta stockholmskt utan
motstycke på andra ställen. Då smyckas hufvudbyggningen med
flaggor, kransslingor, blommor och sköldar, och festliga tillställningar
göras i parken. Stundom tages en liten inträdesafgift, men tilloppet
af folk är lika stort i alla fall. Den minst utsmyckade festen är
kanske första maj nu för tiden, ehuru äfven då, i synnerhet om
väderleken är något så när vårlig, Hasselbacken fylles af glada
stockholmare, och det är rätt svårt att i parken komma öfver en liten sittplats.
Högtidligare går det till på Bellmansdagen, den 26 juli. Då står
Djurgården i högsommarskrud, och Hasselbacken har sin del i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
