Nya Stockholm / 62 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men för att »få sig en gaffelbit» med helan, halfvan och kanske
»terzen», eller för att taga sig en »stenborgare» med en »källarskorpa»
och ett glas svagdricka, och det hände nog, att mer än en
»stenborgare» offrades åt förmiddagsnöjet samt att mästaren icke så snart
tittade ut igen. Sådant ser man nu icke till. Betecknande är, att i
hela källarlokalen finnes under frukosttiden ej mer än ett odukadt
bord, där de slå sig ned som komma in för att endast förtära
våtvaror, och dessa bestå nu mera nästan aldrig i annat än öl.

Vid ett-tiden är det egentliga frukostätandet slutadt, ehuru en och
annan gäst icke intagit sitt förmiddagsmål förr än klockan tu. Då
börjar det som är operakällarens hufvuduppgift i vår tid:
middagsserveringen. Redan under förmiddagen har man då och då sett en liten blek
man som visat sig än här, än där i lokalen och åter försvunnit, stundom
bak om den skulpterade väggen i smörgåsrummet, stundom i en liten
skrubb, ett arbetskabinett af minsta slag. Mellan
klockan tolf och ett synes den bleke och magre
mera regelbundet. Ingenting undgår hans
intelligenta blick. Han är tyst och ser ut som
den blygsammaste af alla blygsamma, är liflig
men icke orolig, finnes öfver alt, men fjäskar
aldrig. Någon kroppens vältalighet har han
icke, och minst af allt ser han ut såsom en
välmående värdshusvärd. Det har han
öfverlemnat åt sin närmaste man, öfverkyparen,
hr Bäckström, en präktig representant för
operakällarens födande förmåga, men på
samma gång en ytterst vaksam intendent, alltid förekommande mot
gästerne och påpasslig.

Bengt Carlsson.

Den lille magre mannen är värden själf, Bengt Carlsson, en
person som hinner med allting utan att göra väsen af sig och som med
sin intelligens förstått att draga nytta af tidens riktning ej blott för
sig utan för det allmänna. Såsom omdanare af denna stora
värdshusrörelse och skapare af den nutidsrestaurant, hvilken ännu kallas
operakällaren, men ej har mycket gemensamt med den gamla källaren,
har hr Bengt Carlsson verksamt och med god framgång ingripit i
nutidsförhållandena.

»Att bli herre öfver operakällaren, det är att bli förlofvad med
Fortuna, bli en gudinnas make», skref August Blanche, och hr Bengt
Carlsson har onekligen gjort denna förlofning ännu fruktbarare än
någon af hans företrädare, men så har han också mer än dessa arbetat
för ordning och skick, och mot dåliga värdshusvanor. Ordentlighet
fordrar han äfven af sina biträden, och den som haft tillfälle att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>