Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besöka den underjordiska delen af operakällaren, en hel verld för sig,
där matens tillredande och råvarornas förvarande, öl- och vinkällarne
m. m. framställas i en mängd ingalunda stora, men på det sinnrikaste
begagnade hvalf och skrymslen, den först får en fullständig
föreställning om »mästarens» ovanliga förmåga att ordna, leda och styra.
Hr Bengt Carlsson är född i Halland och kom, vid sjutton års ålder, 1856
till Stockholm, för att här söka sin lycka. På källaren Hoppet i hörnet af
Vesterlånggatan och Funkens gränd, nu för länge sedan försvunnen, gjorde han
sig under sju år bemärkt såsom en ordningsälskande och ovanligt verksam
kypare. Under tre år dref han sedan sjelf källarrörelse på Iduna vid Lilla
Nygatan. Ar 1873 öfvertog han operakällaren och vardt sedermera innehafvare
äfven af operakafét, »Lagergrens» kalladt efter sin första innehafvare, samt har
nu i många år drifvit dessa rörelser med storartad framgång. I årlig hyra
betalar han till kungl teatern 25,000 kr.
Förr hade operakällaren sin middagsservering endast i ett par
timmar, mellan klockan tu och fyra. Nu kan man där finna
fullständig middag i fem timmar, alt till klockan sju. Redan vid tutiden
infinna sig några gäster, i synnerhet äldre stockholmare. Det rikt
försedda smörgåsbordet lockar i sin särskilda afdelning, hvars
präktigt skulpterade träväggar äro ett utmärkt arbete från J. O.
Wengströms mekaniska snickerifabrik. Om vi känna källarmästaren rätt,
skulle han önska att alldeles afskaffa smörgåsbordet, denna
fosterländska osed, men han vågar väl icke ännu bryta med ett så
gammalt missbruk. Mycket har han gjort för värdshussedernas förbättrande,
men att taga bort viktualierna med därtill hörande olika
bränvinssorter före middagsmåltiden öfverstiger sannolikt till och med
en Bengt Carlssons krafter.
Vid fyratiden, kanske äfven förr, infinner sig den civila
ämbetsmannavärldens ungkarlar, ett slägte som vill äta godt och kan
tillfredsställa detta på operakällaren. Öfverrocken lemnas åt den
bugande rockbevararen, hvilken medelst emottagna tioöringar gör sig en
rätt vacker årsinkomst och äfven förtjänar den genom sin ordentlighet.
Stora salen är ofta fyld vid denna tid på dygnet och det mindre
rummet, ännu i dag ofta kalladt »smårummen», emedan det är
sammanslaget af två mindre, är lika upptaget. Ej sällan får man en
god stund vänta på en ledig plats, men det gör man ganska tålmodigt
och söker sedan taga skadan igen. Middagsgästerne utgöras af
olika slags folk, alla af de bildade klasserna, krigsmän och fredliga
tjänstemän, affärsmän, konstnärer o. s. v. Några egentliga original
finner man just icke, om man ej skulle vilja räkna dit den gamle
herrn med det martialiska utseendet, hvilken lär vara en helt fredlig
affärsman, samt gamle rektorn som så försigtigt håller sig till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
