Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara likadant, om en sämre klädd karl besökte ett förfriskningsställe
för »bättre folk», äfven om hans portemonnä vore aldrig så späckad
och han iakttoge det mest städade uppförande.
Sitter man tyst i en vrå på krogen och gör sina iakttagelser,
störes man vanligtvis icke. Man är glömd i sorlet, hvilket i
synnerhet om aftnarne är mycket högstämdt och i den oupphörliga
strömmen af gäster som komma och gå. Då och då infinner sig kanske en
af uppasserskorna och gör sig underrättad, om man önskar något
vidare, men af andra störes man icke, så vida det ej skulle falla
någon af de mera beskänkta gästerna in att öppna ett litet samtal,
hvilket möjligtvis kan vara i kitslig afsigt, men kanske också endast af
vanlig meddelsamhet. Samtalet kan urarta till ett försök till gräl från
den vanlige krogkundens sida, men om den mera sällsynte gästen icke
är alt för oförståndig, räcker det försöket icke länge. Slagsmål höra
till undantagen nu för tiden och undertryckes snart af polisen.
Visserligen sade en gång en upprymd kroggäst till mig:
»Vänta herrn lille till dess slagsmålet börjar», liksom detta skulle
vara en vanlig aftonunderhållning, men uttrycket torde endast ha varit
ett på stället öfligt talesätt utan djupare mening.
Aftonen är naturligtvis den gynsammaste tiden för att sätta sig
in i kroglifvet, men äfven på en förmiddag kan det ega sitt intresse.
Låt oss t. ex. återgifva det besök som tecknaren af hit hörande
illustration och författaren gjorde på en krog vid Österlånggatan en
höstdag anno 87.
Trakten är just icke den med bästa ryktet i Stockholm.
Sjömän, schåare och dylikt folk är Österlånggatans vanliga
»trafikanter», och äfven om ett stort antal af dem kan vara ganska
aktningsvärda personer, är öfrigas uppförande åt minstone icke utmärkt
för stillsamhet, knapt för laglydnad. Gatan är därför en af de
bullersammaste, till och med en af de farligaste nattetid och fordrar
starkare polisbevakning än annorstädes. Förr voro blodiga slagsmål
på Österlånggatans och de där utmynnande grändernas krogar mycket
vanliga. Grändernes krogar finnas ej mera, men själfva gatan
har tre, hvilket visar huru stort behof den trakten har af sådana
utskänkningar. Då oordningar förefalla, är det visst icke alltid på
krogarne, mycket oftare på gatan, skulle de förra någon gång och de små
kaféerna mycket oftare vara den egentliga orsaken.
Konstnären och jag hälsade på i Österlånggatans alla tre
utskänkningslokaler, men stannade slutligen i den nordligaste, hvilken
såsom ljusast erbjöd bästa tillfälle till afteckning. Klockan led mot
tolf. Rummet var ganska befolkadt. Där syntes visserligen icke
några fina herrar, men ej häller några trasvargar. Snyggare kunde må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
