Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vagnen är redan vid hörnet af Lejonbacken och nödgas stanna
för att släppa af den äldre damen. Gamle herrn är ursinnig, och
det torde hästarne ock ha skäl att vara, ty detta oupphörliga
stannande orsakar ej blott tidsutdrägt mer än hvad skäligt är, utan
åstadkommer, då vagnen åter skall sättas i gång, också stor plåga för de
arma dragarne. På några andra platser i Europa, t. ex. i Wien,
stanna spårvagnarne endast vid hållplatserna, hvilka dock äro tämligen
nära hvarandra.
Men nu ha vi hunnit fram till Norrbro, och redan innan vagnen
stannar vid mötesspåret, hoppar en och annan af. Det är visst icke
alla som fordra att vagnen skall stanna för deras skull. Många kasta
sig upp under det vagnen är i full fart och hoppa likaledes af innan
han stannat. Sådana vinna konduktörers och kuskars aktning och
äro hästarnes älsklingar. Stockholmarne ega nu mera ganska stor
färdighet i detta upp- och afhoppande, och man ser till och med
fruntimmer gifva sig af midt under farten. Visst händer det någon gång
att de i hastigheten trilla afsides, men det hör till undantagen, och
det har, så vidt vi kunna erinra oss, icke händt mer än en enda gång
att en afhoppande person slagit ihjäl sig.
Spårvagnen susar förbi kungliga teaterhuset, häjdas ett ögonblick
vid spårmötet nedan för Karl den tolfte, svänger in på
Kungsträdgårdsgatan och är snart framme vid Hamngatan och Norrmalmstorg.
Ni vill till Djurgården, säger ni. Då är här platsen att byta om vagn.
Där står just Djurgårdsvagnen. Han börjar sina turer icke förr än
kl. 1 på dagen.
Ni har besökt främmande land och t. ex. i Paris haft mycken
fördel af »correspondance», d. v. s. att mot samma betalning få öfvergå
från en omnibuslinie till en annan. Ni tror kanske, att det skall gå
för sig också mellan Ringlinien och Djurgårdslinien. Det borde kunna
gå för sig, men så långt har Stockholms spårvägsbolag ännu ej
hunnit i sina för öfrigt mycket aktningsvärda bemödanden att vara
allmänheten till tjänst.
Blott på ett ställe har bolaget anordnat sådan »correspondance»
och det är vid Humlegården. Vill man efter ankomsten dit icke
fortsätta färden vidare på Ringlinien, utan fara upp till Karlavägen, har
man rättighet därtill utan förnyad afgift. Man får ett litet messingsmärke,
stiger in i en mindre spårvagn, som håller tätt intill, en af
dem från vårt spårvägsväsens första tid, lägger märket i penningbössan
och åker snart upp för Sturegatan, där i anseende till den
ganska betydliga stigningen en förstärkningshäst af en pojke, en s. k.
förspannskusk, hakas fast utan att vagnens fart saktas. Och så far man
på Karlavägen till Nybrogatans skärning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
