Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Snabba och bekväma fortskaffningsmedel till sjös har Stockholm,
men man kan dock icke här, såsom det i Venezia heter om
gondolerna, säga, att båtarne äro våra hästar. Våra gator äro icke några
smala, af kanaler oupphörligt afbrutna gränder, och den ofta hörda
jämförelsen mellan den italienska vattenstaden och Stockholm, som
till och med kallats »Nordens Venezia», är utan rim och räson. Det
gifves icke den allra ringaste likhet mellan de två städerne. Hästar
behöfva vi också i ganska stort antal. Vi ha redan sett huru många
spårvägsbolagen kunna uppställa. Nu skola vi se äfven på de
offentliga formännens.
I afton skall familjen på bal. Man skickar efter en hyrvagn.
Man behöfver ej ens skicka, utan anlita telefon, hvilken man har i
egen våning eller åt minstone i nedra förstugan, i fall man bebor ett
äkta nutidshus, och i värsta fall i cigarrboden strax bredvid. På
utsatt timme infinner hyrvagnen sig. Det hör till de allra sällsyntaste
undantag, att en hyrvagn skulle komma för sent, om det ens
någonsin inträffat. Vagnen är snygg, rymlig och beqväm. Tre balklädningar
med inneslutna damer, ett par svarta eller galonerade herrbenklädnader,
en herrpels och tre fruntimmerspelsar, alla med innehåll, få godt rum.
»Hyrkuskarnes fordon började», säges det i Gamla Stockholm,
»mot slutet af 1840-talet att täfla med herrskapens egna, stundom
till och med att öfverglänsa dessa. Det var slut på de gamla,
oformliga, osnygga och löjliga ’bagarbodarne’, och om hyrvagnarne ännu
i skämtsamt tal kallades ’hyrkajsor’, hade aktningen för dem likväl
betydligt stigit.»
Den aktningen eger ännu bestånd, men våra hyrvagnar skilja sig
i dag föga från dem som funnos för 40 år sedan. Då var
förändringen mot den närmast föregående tiden så plötslig och genomgripande,
att någon motsvarande sedermera icke behöfts, åt minstone ej i lika
hög grad, skulle man äfven hysa en och annan önskan om ett
fortsatt förbättrande. Hästarne äro i allmänhet ganska goda, utan att
många bland dem just kunna kallas ståtliga. Kuskarne äro
oklanderlige, till och med utmärkte i höflighet och godt uppförande, och dock
kunde de sannerligen ha skäl att ofta nog visa dåligt lynne. Deras
livré är vanligtvis drägligt, utan att vara prydligt, men den gamla gula
eller blå kapprocken med små kragarne, den traditionela, vinter och
sommar begagnade hyrkuskdrägten i Stockholm, är icke vacker, ej ens alltid
snygg, och den traditionela hatten med silfvergalonen är ganska ful.
Äfven andra livréer finnas, det är sant, och stundom kan det vara
svårt att skilja mellan hyrkuskens och den enskilde kuskens, men
detta hör till undantagen. I dagligt bruk kunde hyrkuskens drägt
vara något mera uppfiffad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
