Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. I Spårvagnar och ångslupar, med hyrkuskar, åkare, hissar och stadsbud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trefliga i sitt väsen. Köbenhavns gamla droskförare äro ett hyggligt
slägte, men om deras åkdon också äro rätt goda, lemna både hästarne
och sättet att köra dem mycket öfrigt att önska. Kristiania »droschker»
äro i det afseendet mycket bättre utrustade och kunna till och med
i ett och annat jämföras med Stockholms hyrvagnar.
Vi tveka dock icke att säga, det den svenska hufvudstadens
personformän för närvarande stå ganska högt i ett städadt uppförande.
Om droskornas kuskar icke ännu kunna tåla jämförelse med
hyrvagnarnes, utfaller jämförelsen med deras föregångare helt och hållet till
våra samtidas fördel. Då det förr hörde till ordningen för dagen, att
poliskammaren fick mottaga klagomål öfver åkaredrängarne, såsom de
kallades, så väl dem som körde droskor och slädar, som
arbetsfordonens förare, äro sådana klagomål nu för tiden högst sällsynta.
Låt oss gå till en droskstation, t. ex. Brunkebärg, den största i
Stockholm. Där stå 30 droskor hvarje morgon färdiga att betjäna
allmänheten. Flere kuskar visa sig villige att köra, men de komma
icke omkring oss och rycka oss hit och dit under svordom och
ohöf-viska uttryck såsom förr i Stockholm och ännu i Napoli, där en
främling löper fara att slitas i stycken mellan de täflande körsvennerna.
Vi välja den vi tycka bäst om, i synnerhet den som är försedd
med fotsack, hvilken nödvändiga persedel ännu är långt ifrån allmän
på våra åkaredroskor, liksom suffletter aldrig finnas på slädarne.
»På timme», säga vi och hålla upp uret för kusken. Denne
hade naturligtvis föredragit, att vi åkt på kurs, men nu för tiden
visar han sällan sitt dåliga lynne öfver timkörseln. Sådant kan dock
ännu inträffa. Gamla ovanor äro svåra att afskaffa, äfven om de
icke förvärfvats, utan ärfts. Det kan också hända, ehuru det visst
icke får tagas som regel, att droskkusken kör långsammare, när han
är hyrd på timme. Vanligtvis kör han oklanderligt, vare sig det är
tim- eller kurskörsel. Efter slutad tur får han betalning efter taxa,
hvaraf ett tryckt exemplar alltid är att tillgå i åkdonet jämte utdrag
däraf på en liten med droskegarens namn och droskans nummer
försedd sedel i gul färg. Denna sedel bör alltid medtagas af den åkande
för den händelse han skulle glömma något i åkdonet eller för annat
ändamål veta med hvilken droska han åkt. Det är ett vittnesbörd
som kusken icke kan jäfva. Så hyggliga våra droskkuskar än äro
nu för tiden, kan man dock träffa på sådana som alldeles icke tycka
om, att den åkande förser sig med den lilla gula sedeln, orsaken till
detta misstyckande må nu vara hvilken som hälst.
Kusken får betalning efter taxa, ibland med tillägg af något
drickspengar, ofta utan sådan uppmuntran. Han fordrar aldrig
drickspengar, så mycket han än önskar få dem, och är i detta fall mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
