Nya Stockholm / 137 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. I badsumpen, på gymnastiken och i badkaret

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Det är», heter det i en skildring i Ny Illustrerad Tidning i
januari 1850, »ångans lydiga kraft, som drifver en mängd af dessa
maskiner, afsedda att stärka en bräcklig kroppshydda, men bak om
dem står såsom den egentligt ledande kraften den tillbakadragne
mannen med det drömmande ansigtet, med de ärliga blå ögonen, hvilkas
vänliga, goda uttryck afspegla ett hjärta, som vid lösandet af
vetenskapens uppgifter aldrig glömmer målet: lindrandet af bröders lidanden.»

Den nu varande lokalen för institutet och därmed dettas
utvidgande och stadgande förskaffade sig d:r Zander i samråd med en
annan inom vetenskapen och den praktiska hälsovården framstående
läkare och människovän, d:r Carl Curman, hvilken med
oemotståndlig ihärdighet drifvit igenom sin älsklingsidé för den stockholmska
sundhetens främjande: ett stort och i alt ändamålsenligt
varmbadhus, hvilket han satte i samband med den
först nämde hälsofaktorn, den
medico-mekaniska gymnastiken. Bad och gymnastik ha
således ingått förening i nya Stockholm, och
skildringen af dem torde böra vara
gemensam, hälst de två största inrättningarna af
hvardera slaget ha gemensamma hus.

Carl Curman.

Enligt Olaus Magni intyg på 1500-talet funnos
öfver alt i norden »så väl enskilda som allmänna
badstugor i den bästa ordning, försedda med alla
dit hörande redskap», och ett par hundra år senare
skildrar Linné en badstuga på Lindholmen vid
Venern, uppförd i medlet af 1600-talet af Bengt
Gabrielsson Oxenstierna, som lär ha kunnat vara
ett mönster för ett privatbad äfven i vår tid. Men så väl i det öfriga riket, som
i hufvudstaden glömde man slutligen bort att taga bad. De af franske diplomaten
Ogier 1634 beskrifna badstugorna i Stockholm försvunno nästan alldeles,
och i första fjärdedelen af vårt århundrade hade dessa inskränkt sig till ett dåligt
finskt imbad vid Stora Glasbruksgatan samt till två badkar som egdes af en
enkefru vid Gamla Norrbro, där det lär ha händt, att flere personer måste
begagna samma vatten.

År 1831 satte hattmakar-åldermannen C. J. Lorentz upp en badinrättning
också vid Gamla Norrbro, och den afhjälpte åtminstone den värsta bristen samt
var under många år ensam om att gifva stockholmarne tillfälle till varma
karbad. Men tretiofem år efteråt var inrättningen hvarken tillräcklig eller tidsenlig.
Svaga försök gjordes att gifva den medtäflare. Således fans en badinrättning
vid Lilla Vattugatans nedre del, men lokalen var af den beskaffenhet, att man
där förr fick kallt smutsvatten ur Klara sjö än ordentliga varmbad. Klaravattnet
lär stundom ha trängt in i bottenvåningen och släckt elden i pannmuren.
Badgästerne nödgades på utlagda bräder öfver pölarne krångla sig till och från
badrummen. En annan inrättning, vid öfre delen af Nybrogatan, var otvifvelaktigt
bättre, men likväl mycket underlägsen äfven låga anspråk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>