Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Högtider och fester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp och trappa ned, ut och in, härs och tvärs. Och så skall man
in till Meeths.
Det där tager tid, men är alldeles oundvikligt några veckor före
jul, äfven om arbetena där hemma skulle komma på efterkälken.
Kanske att Handarbetets vänner nu såsom alltid varda vänner i
nöden. Deras lokaler äro fylda från morgon till afton.
Herrarne gå endast in till Sörmans då och då, men ännu köpa
de ingenting. Så är man, utan att man ens tänkt derpå, långt inne
i december. Man börjar tala om julväder. Anders har händelsevis
»braskat», och nu skall jul naturligtvis »slaska», hvilken utsigt gör
bodhandlarne ganska modstulna. De äro så ofantligt beroende af
väderleken. Men köparne måste lockas, måste med starka medel
dragas till hvar enda bod. Upplysningen stiger för hvarje afton och
lyser lika klart, stundom bländande, i »magasinens» — en
stockholmsbod med någon aktning för sig själf och med berättigadt anspråk på
aktning hos allmänheten kallar sig magasin — nedra våning och i
de öfra. Man riktigt öfverträffar sig själf i »étalage», denna svåra
konst, som ännu för icke så ofantligt länge sedan var föga känd i
Stockholm, men nu för hvarje år gör storartade framsteg, konsten
att visa hvad man har och visa det på ett sådant sätt, att ingen
annan kan visa maken. Hvilken täflan i det afseendet mellan våra
handelsbodar! Huru annorlunda ser det icke ut i nya, mot hvad man
såg i gamla Stockholm.
Det var en klagan, som hördes på de tider, då bodarne voro
små, illa upplysta och dåligt försedda och då bodegarne i synnerhet
icke förstodo att visa fram hvad de hade, och den klagan innehöll
en försäkran, att »tiderna voro mycket dåliga», att man sålde litet
och förtjänade ännu mindre. Samma klagan hör man ännu, och
vanligtvis tillägges: »andra jular hade vi förr» .... Och likväl äro
Stockholms handlande ännu ej rigtigt utarmade!
Det frostar upp, det faller snö och vi få ett litet nätt före.
Anders braskade, men det gör julen också. »Gamla märken stå icke.»
Ansigtena klarna. Man glömmer att klaga öfver de dåliga tiderna.
Gatorna äro öfverfylda af människor. Bodarne äro ej häller tomma.
Söndagen näst före jul är inne. Det är den mest egendomliga
söndag på hela året, en söndag, som egentligen icke är någon
söndag och likväl mera festlig än söndagarne i allmänhet. Kyrkorna äro
ej mycket besökta. De burgna familjernas fruntimmer ha icke tid att
gå i kyrkan, ej ens om deras favoritpredikant är i tjänstgöring.
Julstöket är i full fart, och broderierna, virkningarna, handarbetena af
alla slag måste påskyndas. De fattigare familjerna äro ännu strängare
sysselsatta. Det gäller att förtjäna en styfver till jul, och nu har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
