Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Högtider och fester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trästånd på stadens Stortorg, den historiskt ryktbara platsen, och där
stälde de sig sjelfva eller sina hustrur och döttrar för att falbjuda
de till högtiden förfärdigade handtverksalstren, och stadens invånare
af alla åldrar, men barnen förnämligast, gingo omkring och falkade
på den inhemska slöjden. Ingen »bönhas», det är icke
burskapsegande handtverkare, understod sig att göra anspråk på en sådan
ståndplats.
Då var julmarknaden alt. Eisen vid Regeringsgatan och Eurenius
vid Lilla Nygatan hade ännu icke börjat täfla med marknadsstånden.
Då viste stockholmsboarne icke af några leksaksbodar här och där
i staden, och det föll de äldre icke in att köpa julklappar annorstädes
än i marknadsstånden hos bokbindarefrun, kammakarefrun,
tenngjutaremamsellen och guldsmedsfrun. Äfven sedan Eurenius börjat draga
till sig en god del af leksaks- och bosättningshandeln samt Warodell
vid Riddarhustorget gjort sig känd genom finare smideshandel och
stort lager af Rörstrands fajanser, gick man dock ännu till Stortorgets
julmarknad.
Nu är det annorlunda. Nu är det icke mästaren, allra minst
den till fabrikör upphöjde handtverkaren, som sätter sig i stånd på
Stortorget och Slottsbacken. Det är han för god till. Där stå nu
bara fattiga stackare, som köpt sig litet kram för att åter sälja ut
det, idel futtigheter, slöjdens sämst lottade styfbarn, vemodigt dåliga
julklappar, som kostat en spottstyfver och säljas för en spottstyfver.
Af de gamla stadiga och kölden någorlunda utestängande
plankstånden finnas nu mera ett mycket litet antal. De flesta
marknadsbutikerna bestå af tunn väf, uppsatt på några träribbor och hvilken
låter kölden och snön tränga igenom och stelna de arma säljarne.
För hvarje plats erlägges en afgift af 6 kr., hvilken skall vara inbetald å
stadens kassakontor några dagar förr än marknaden öppnas. Inga salustånd få
foras till marknadsplatsen förr än dagen före marknadens början, hvilken nu
brukar infalla på den 20 december, och inga stå kvar där före utgången af
nästföljande helgfria dag efter marknadens slut, som nu mera är den sista
december. Förr räckte marknaden till trettondagen, och ännu längre till baka till
tjugondag jul.
Denna fattigmans marknad är likväl ännu kär för mången
gammal stockholmare, hvilken, ehuru under väsentligt ändrade
förhållanden, därigenom erinras om barndomens glada jular, och äfven den
nutida stockholmsbarndomen finner där nog mången fröjdanledning.
Folk, som drifver fram och tillbaka i julmarknaden, saknas aldrig,
men köparne äro ej många. Säljarne ha otvifvelaktigt icke lätt att
få något öfver sedan marknadsplatsen och öfriga utgifter äro betalda;
följderna af en omild väderlek få de nog kännas vid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
