Nya Stockholm / 162 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Högtider och fester

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mera i fria luften och mycket längre bort än våra förfäder, och syftet
är att långt flere stadsbor än förr skola- kunna njuta af sommaren i
naturen.

Poesien har icke flytt, skulle vi än anse oss själfva så
obegripligt praktiska, men vi ha ej någon Bellman, det är saken, som kan
genom sin rika inbillningskrafts skönglas uppfatta folklifvet och
besjunga det. Bellman ha vi haft en gång, några få årtionden, aldrig
förr och han återkommer sannolikt aldrig mera, och därför stå de
få årtiondena för oss såsom en tid af så hänförande poetiskt folklif,
så gladt, att det aldrig mera kan uppnås. Kanske det är för oss
nyttigast, att det lifvet ej mera finnes och ej har utsigter att förnyas.
Anledning till glädje sakna ej häller vi, och den konstgjorda
svartskådningen, som icke ens i literaturen, där den dock brukar husera,
har fått makt med oss, skall sannolikt aldrig kunna öfverväldiga en
riktig stockholmare.



Huru glad ser han ej ut, då midsommar nalkas! Ännu lefver
den gamla löfmarknaden, fastän nya Stockholm flyttat honom på
andra sidan kanalen. Förr bredde han ut sig vid Munkbron, nu har
han tagit för sig hela kajen vid Riddarholmen mellan
sammanbindningsbanan och kanalen, alldeles under riksdagshuset. Det har
händt, att riksdagen varit i verksamhet — det var upplösningsåret
1887 — äfven under löfmarknaden. Den som då satte sig på
riksdagsläktarne, kunde dela sin uppmärksamhet mellan talarne i
kamrarne och lergökarne i löfmarknaden, ty de gökarne lefva äfven i nya
Stockholm och äro vid röst. För öfrigt är marknaden föga olik mot
förr och har bättre än julmarknaden bevarat sin ursprungliga
karaktär. Äfven här är det visserligen den lilla och den minsta industrien
som falbjudes af fattiga mellanhänder, men löf och blommor äro dock
hufvudsaken.

Ännu kommer landsbygden dagen före midsommarafton till
Stockholm med grönska. Hela båtlaster anlända från Mälaren, och stora
och små, mest små vagnar föra mångfaldiga ungbjörkar till
Stockholms torg. Landtfolket besörjer själf den affären mer än med
julgranarne, och uppköparne tyckas ha annat att göra vid
midsommartiden. Flera mil tillryggaläggas med ofta ganska litet lass,
och den kontanta inkomsten inskränker sig ej sällan till några
få kronor.

Hela Stockholm är fullt af från skogarne och hagarne i Roslagen
och Södertörn uppryckt grönska. Handelsbodar, portgångar,
gårdskyffen prydas med björklöf och blommor. Den gamla seden lefver
ännu. Angslupar, åkaredroskor, kärror och hästar förses med väldiga
löfruskor. Det är midsommaren, som egentligen är sommarens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>