- Project Runeberg -  Nya Stockholm /
216

(1890) [MARC] Author: Claës Lundin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och så sjunger den unge mannen och ledsagar sången med
guitarrmusik. Många af de närvarande instämma. Alt flera infinna sig.
Sedan sången vid guitarren tystnat, framträder mannen med det ljusa
skägget och ger till känna, att man nu skall sjunga ett par verser ur
den och den psalmen. Församlingen tager fram psalmböckerna, men
det är icke samma bok som användes vid statskyrkans gadstjänster.
Föresångaren kommer till oss och frågar, om han får lemna oss en
sångbok. Vi taga emot den med tacksamhet. Psalmisten är titeln,
»gamla och unga kristliga sånger för gemensam och enskild
uppbyggelse.» Först föreläses versen, och sedan sjunges den af hela
församlingen, med en från statskyrkans koral något afvikande, mera
rask rytm. Efter sången läser den nyss nämde mannen — vi
underrätta oss om att han är pastor John Hedberg — ett kapitel ur
Nya testamentet, Mathei femtonde, som innehåller berättelsen om den
kananeiska kvinnan, hvilket ämne predikanten sedan gör till föremål
för en onekligen ganska intressant utredning i ett fritt föredrag som
räcker ungefär en timme.

Predikanten afhöres med stor uppmärksamhet. Föredraget flyter
lugnt, klart, fullt följdriktigt från början till slut, uttaladt med stark,
men böjlig röst i en ton, som icke har något af hvad man brukar
kalla »predikoton», ingenting salvelsefullt, ännu mindre något tillgjordt,
utan tecken till svärmeri och likväl värmande, aldrig ofördragsamt,
men vittnande om ärlig öfvertygelse.

Sådant var det intryck hr Hedbergs föredrag gjorde på mig,
när jag den aftonen satt bland baptisterna i Ebeneserkapellets enkla
sal, och detta intryck har stadfästs, då jag därefter hört honom. Jag
var troligtvis den ende som kommit dit i kritisk afsigt eller med
farhåga att få höra någon dussinkolportör, men den afsigten fick icke
anledning att utföras och den farhågan bekräftades ej. Hr Hedberg
förefaller att vara själfva ärligheten och just däruti ligger sannolikt
hans styrka och det stora inflytande han eger. Han uppträder
naturligtvis utan något slags presterligt utmärkande i det yttre.

Men hvad är det då hans åhörare få erfara? Evangelium,
ingenting annat än det milda och glada budskapet, sådant Nya testamentet
framställer det, och på ett rätt älskvärdt och alt annat än dystert
eller uppskakande sätt. Dessa fattiga menniskor som lyssna till
föredraget ha ganska visst sin stora glädje däraf. Det är deras aftonnöje,
vare detta sagdt, utan att söka förringa andaktsstundens värde, och
det är nog troligt, att de med tillfredsställelse tänka därpå äfven
följande dag och längta efter en ny afton med samma glädje.

Så tillgår det i mer än en bönesal hvarje afton. Under det den
fina och bildade stockholmsverlden sitter i Stora teaterns salong och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:53:03 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nyasthlm/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free