Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan läsningen på detta högljudda sätt fortgått omkring tre
fjärdedels timme, reser sig ett fruntimmer, som har en särskild plats
vid ett bord på en upphöjning i salens bakgrund, och börjar göra frågor
här och där bland barnskaran som nu också står upprätt mellan
sina bänkar. Barnen få redogöra för dagens betydelse och tyckas
vara ganska säkra i hvad man pluggat i dem. Det hela kan
naturligtvis icke göra intryck af annat än utanläxa. Några sånger utföras
enligt den särskilda psalmbok, som användes i denna kyrka och kallas
Fridssånger. Ett ungt fruntimmer sjunger ett solonummer.
Förestånderskan talar vänliga och uppmuntrande ord, och klockan tio
eller strax efter är det hela afslutadt.
En ung lärare, med hvilken jag en gång inlät mig i samtal,
upplyste, att hela antalet af barn som bevista denna söndagsskola går
till mellan 400 och 500, fastän icke alla äro närvarande hvarje
söndag, samt att lärare och lärarinnor utgöra mellan 40 och 50, hvilka
alla tjänstgöra utan någon ersättning.
»Hvad gör herrn under veckans öfriga dagar och hvad lefver
herrn på?» sporde jag.
»Jag är skomakare», svarade söndagsläraren.
De flesta af dessa lärare och lärarinnor idka handtverk eller
annan borgerlig sysselsättning, men egna sin helgdagsmorgon åt
undervisning. Så är förhållandet öfver alt i dessa söndagsskolor, hvilka
finnas inom alla frikyrkor i Stockholm och otvifvelaktigt utöfva stort
inflytande. Ensamt baptisterna hade vid början af 1887 här 232
söndagsskollärare och 2,040 söndagsskolbarn. Denna verksamhet ses
med oblida ögon af statskyrkans presterskap och torde väl ha bidragit
till de gudstjänster för barn, som nu mera ofta på söndagsmorgnarne
anordnas i våra territorialkyrkor. Huruvida den undervisning
som meddelas i friförsamlingarnas söndagsskolor är af verkligt gagn för
barnen och deras framtid, torde med skäl kunna betviflas. Till och
med i fridskyrkan vid Floragatan, där alt för öfrigt tillgår så
vänligt och fördragsamt, tyckas de läror som inplantas i barnen ej alltid
vara i full öfverensstämmelse med den milda fördragsamheten mot
olika tänkande. Att barnens tankeförmåga i något enda afseende upp
öfvas torde med lika stort skäl kunna betviflas. Men det är ju icke
fråga om tanke, endast om tro.
Klockan lider mot half elfva, och om en halftimme skall öfverste
Broady börja sin predikan i sjelfva kapellet, hvilket således i dag
upplåtes åt en baptist. Genom trappor till höger och vänster komma
vi upp i kapellets förstuga och träda in i en stor, ljus och vacker
sal, som på tre sidor omgifves af breda läktare. Midt för det stora,
med färgade glas försedda rundfönstret är en absis, liknande nischerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
