Nya Stockholm / 237 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. I kyrkan och bönesalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finnas, t. ex. A. Malmströms), Berns salong och f. d. »Wahrendorfska
huset» ligger i en tämligen undanskymd vrå en för ädel
arkitektur utmärkt byggnad. Det är mosaiska församligens synagoga,
gudstjänstlokalen för ett litet antal af Stockholms innevånare.
Församlingens medlemmar voro vid 1887 års utgång 1,269, men tyckas vara
i ständig tillväxt, enär antalet för fyrtio år sedan var blott 560,
hvilket år 1870 hade ökats till 965. Af de nu varande
församlingsmedlemmarne äro 646 män och 623 kvinnor.

I gamla tider funnos inga judar i Stockholm, men mot slutet af 1600-talet
hör man talas om dem. Så omnämner Rüdling efter Happelius, att den 29 sept.
1681 vordo två till evangeliska läran omvända gamla judar, Israel Mandel och
Moses Jacob, med deras hustrur och barn, till sammans 28 personer, döpta i
Tyska kyrkan i närvaro af Karl den elfte, drottningen, enkedrottningen samt
många andra höga ståndspersoner. De som icke ville låta sig döpas, hade ej
tillstånd att vistas här. Då och då döptes sannolikt någon, såsom 1735 också
den 29 sept., Mikaelidagen, hvilken tyckes ha
varit särskildt anslagen till sådana dop — då
en jude, hvars namn icke angifves af Rüdling,
döptes i Storkyrkan i närvaro af många
hundra åskådare. Ej ens genom »tolerance-plakatet»
1781 fingo judarne rätt att vistas här, men
genom ett året därpå utfärdadt »handelsreglemente»
beviljades de tillstånd att bosätta sig och
unnades religionsfrihet under åtskilliga inskränkande
vilkor, hvilka sedermera, såsom allmänt bekant
är, småningom dels borttagits, dels minskats.
Många framstående män ha kämpat för judarnes
fullständiga likställighet med öfriga svenskar, men
ännu återstår ett och annat att utjämna.

G. Klein.

Den första rabbinen var Levin Hirsch Levi,
från Mecklenburg, hvilken i ett hus vid Södra
Köpmanbrinken inrättade synagogan, som
öppnades den 12 maj 1787, men 1795 erhöllo judarne en annan lägenhet för sin
gudstjänst, nämligen i det staden tillhörande gamla auktionshuset vid Tyska Brunn,
som först uthyrdes till dem mot 250 rdr banko om året, och sedan, 1812, af dem
köptes för 6,200 rdr banko. Denna synagoga begagnades ända till den 16 sept. 1870,
då det nya templet vid Wahrendorfsgatan invigdes. Den nu varande synagogan
är i såväl det yttre som inre ett minne af församlingens smak och frikostighet
(hon kostar 282,302 kr.) samt hennes goda konstförstånd, som lemnade arkitekten
fria händer, naturligtvis inom det af ritualen begränsade området. Arkitekten
var F. W. Scholander, och detta hans verk, mäktigt tilltalande genom den
österländska, i hans eget själfständiga konstnärskap upptagna, för ändamålet afvägda
och utarbetade byggnadskonst, gör ett lika godt intryck, när man ser det utifrån,
som när man träder in i helgedomen. Scholanders rika bildningskraft har här
fått verka utan småaktiga inskränkningar, och därför har det hela blifvit ett
fullt harmoniskt konstverk. Det är endast skada, att platsen för denna vackra
byggnad skall vara så undangömd. Vid ett af våra torg skulle synagogan bäst
visa sig såsom en af nya Stockholms prydnader.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>