Nya Stockholm / 245 (1890) Author: Claës Lundin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Hos stadsfullmäktige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

justitierådet H. G. Lagerstråle, som 1875 lemnade stolen åt A. O.
Wallenberg, den för hela Sverige bekanta bankdirektörn, men 1877
valdes N. A. G:son Bennich, generaltulldirektören, och 1879 utsågs
justitierådet C. A Lindhagen till vice ordförande samt behöll platsen
.till sin död hösten 1887.

Om det är någon som företrädesvis gjort sig förtjänt af nya
Stockholm, är det Clas Albert Lindhagen. »Det finnes icke», sade
dagen efter hans död en person, som i det offentliga kanske
noggrannast af alla följt hans verksamhet, »någon af de större frågor som
förelagts kommunalstyrelsen, i hvilken han icke tagit en stor och
kraftig del.» Det omdömet måste bekräftas afhvar och en som
granskar Lindhagens storartade och gagnrika gärning såsom
kommunalman. Den utveckling som Sveriges hufvudstad vunnit på de två
senaste årtiondena har han verksammast af alla främjat och till henne
är han i många fall själfve upphofsmannen.
Han såg långt in i framtiden, och fastän
de som ej voro lika fjärrsynta förskräcktes
för hans planer, förstod han att
genomdrifva början till deras förverkligande, och
det har redan nu visat sig, att hans
förslag ingalunda voro en orolig hjärnas
hugskott, utan af behofvet påkallade
förbättringar, af hvilka några buro frukt redan i
Lindhagens lifstid.

C. A. Lindhagen.

Hvad som förnämligast skall
åstadkomma att Lindhagens namn alltid
hågkommes, när man talar om nya Stockholm,
är hans kanske största verk — stadsplanen. »Att göra städernes
invånare så mycket som möjligt delaktiga af landets rikliga tillgång
på ljus och frisk luft, att i städerna införa så mycket som möjligt af
landets natur genom planteringar och parker i stor mängd, att
sålunda från stadsinnevånarnes boningar aflägsna mörker, trängsel, oren
luft, onatur — alla dessa vidrigheter som undergräfva kroppens hälsa
samt orena och förslöa själen, häruti ligger ett det kraftigaste medel
mot städernes skadliga inflytande.»

Detta var Lindhagens människovänliga tanke, hvilken visserligen
funnits äfven hos andra, men icke som hos honom varit grundvalen
till den mest rastlösa och den mest ihärdiga, kan äfven kallas
envisa, verksamhet för att få den förverkligad. Såsom man finner i
början af denna bok, har en icke ringa del af Stockholm redan
förändrats i öfverensstämmelse med den stora planen, hvilken dock af
mången ansågs såsom alldeles outförbar. Lindhagen förmådde alt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>