Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Hos stadsfullmäktige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Edberg, en af våra äldre handtverksmästare, lugn och vänlig i sitt sätt
samt ej mångordig. Största platsen bland dessa sex urinnevånare i
kommunalrådet intages af öfverstelöjtnant W. von Francken, hvars
högresta och omfångsrika figur synes ett stycke till vänster från
ordföranden, en af dem som mest nitälska för Stockholms framgång, den
som först bröt väg genom Tyskbagarbärgen och beredde rum för Karl
den femtondes port, lika outtröttlig i sitt nit som i sin välvilja, öppen,
glad och tillgänglig. W. von Francken försummar icke något tillfälle
att vara kommunen nyttig och att visa huru högt han sätter
stadsfullmäktigskapet. Så gaf han också 1883, då det funnits i tjugu år,
ut en ganska intressant matrikel öfver fullmäktige samt under den
lydande nämder, verk och inrättningar.
Bland 1863 års män är också den där herrn med det stora
hakskägget och den rakade öfverläppen, men han har dock icke som de
nämde sex varit stadsfullmäktig oafbrutet under de tjugufem åren.
Mellan åren 1868 och 1876 fans han icke i denna församling. Han
har sin plats vid ett mindre bord till höger fram om ordförandebordet,
där han äfven sittande utvecklar mycken liflighet. Det är Holdo Stråle,
också disponent för Rörstrand, jurist och redan vid unga år
riksdagsman i borgareståndet, författare i bunden och obunden form, forskare
och samlare, kvick och orolig, högljudd och oförskräckt, talar med
lätthet och icke ogärna, är stark i satiren, skarp och stundom
obarmhertig, en ständigt stridsfärdig ordväxlare.
I hans granskap finner man A. Hedin, en af vårt lands största
parlamentariska förmågor, alltid klar i framställningen, obevekligt
följdriktig, ofta skärande hvass, med en ironi som är dräpande och
som framsäges utan något mildrande leende i ett ansigte, hvars rena
drag med åren fått en skärpa, som icke döljes af annat skägg än de
nu grånande polisongerna. På golfvet står en liten, gladlynt och
välfödd person, major J. Crusebjörn, i flera afseenden en af de starka
i församlingen, och samtalar med en ung herre med kanske mer än
vanligt intelligent utseende äfven bland intelligensens män, liflig i sina
rörelser och likväl ej utan en viss värdighet i den raka hållningen,
en nutidsaristokrat som ej ryggar till baka för demokratiska
sträfvanden, en af de senast invalde, byråchefen, grefve H. Hamilton,
framtidsman.
Där borta sitter en fullmäktig med mycket markerade drag, ett
ansigte som man aldrig glömmer och en personlighet som man nog
också erinrar sig, sedan man en gång kommit i beröring med honom,
en af hufvudstadens mest kände och äfven rikaste män, generalkonsul
J. W. Smith, som i Sydamerika förvärfvat sin rikedom och sin
affärsskicklighet. En man af de ständigt bemärkte är professor E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
